Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också denna sista tredjedel af romansen ganska skön, innerlig och i en
okonstlad elegisk tonart, för hvilken mången tviflade, att herr Tegnérs
bardaharpa skulle äga en sträng.»
Vi hafva i det föregående sett huru Svensk
Litteratur-Tidning sökte vederlägga det försvar för
bildspråket, så inom poesien som vältaligheten, som Tegnér
låtit inflyta i sitt Inträdestal i Svenska Akademien.
Recensenten fäste sig dervid företrädesvis vid det
yttrandet: att såväl talaren som skalden «väl vet att
känslan, huru hon också uppskakas, i sin natur är formlös
och förgänglig. Men inbillningen vill han fånga,
emedan hon är drottningen i konstens verld». Här frågar
recensenten om fantasien ensam förmår lyfta menniskan
till idéernas himmelska hemvist, såvida denna sjelf ej
bäres på vågorna af känslans och hjertats samljudande
musik? Det är ganska svårt att fälla utslaget i en
kontrovers, som föres i bilder och liknelser, såsom här.
Otvifvelaktigt har Tegnér rätt deri, att fantasien är
konstens organ, men han borde hafva lagt uttrycklig
vigt derpå, att den, ehuru bildskapande. dock icke
inskränker sig till att frambringa rhetoriska eller stilistiska
bilder och liknelser, hvilka, strängt taget, endast utgöra
prydnader i den yttre behandlingen på den stora bild, som
fantasien helgjuten frambringar. Deremot har hans
recensent rätt deri, att känslan och hjertat eller Gemythet
visserligen icke äro främmande för konstens skapelser, men
endast såvida deras beskaffenhet eller stämning inflyta
på fantasiens verksamhet; då det deremot ser ut som
recensenten skulle antaga att dessa skulle kunna
åstadkomma poesi utan fantasiens medverkan, hvilket är
orimligt. Frågan, om fantasien ensam eller biträdd af
känslan och hjertat, förmår lyfta menniskan till idéernas
himmelska hemvist, lemna vi åsido, derföre att det icke
är fantasiens göromål att göra en sådan lyftning, utan
att kläda idén i motsvarig sinnlig bild. Det hörer till
fantasiens natur att alltid fatta idéen i denna omklädnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
