Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betäckning i systemet af en filosofi, som vore s& beskaffad, att hon
omedelbart, genom sin andligt empiriska kunskapsorgan, lefde endast och
allenast i det verkliga? Slutligen: hvem var det, hvars filosofiska theori,
lika fiendtligt sinnad mot det formalistiska dividerandet af logiska
abstraktioner och det atomi9tiaka adderandet af materiella erfarenhetsrön, forst
framställde, såsom högsta sammanfattningen af alla sina åsigter, bevisningar,
slutsatser och önskningar, just den dynamiska eller organiska idé af stat,
som herr Järta nu med sitt lyckliga snille vill popularisera? —
Recensenten är ej tveksam, huru dessa frågor, till hvilka lätt kunde fogas ännu
flera (kanske lika eller föga mindre väsentliga), en gång skola besvaras af
svenska litteraturens häfder. Men en psykologisk märkvärdighet skulle han,
tvifvelsutan, se i det påstående: att den omisskännliga förändring i anda
och syftning, som Sverges litteratur alltsedan år 1810 utbildat och fortfar
att utbilda, icke verkats genom de författare, som räknas till den skola,
om hvilken herr Järta berättar att hon är «medvetslöst hängifven åt
tidehvarfvets omskapande oro»; utan tvärtom., igenom dem, hvilkas
medvetenhet afhöll dem från all befattning med omskapningen, till dess de
sågo, att den i det mesta var fullbordad och att man utan fara kunde
skörda frakterna af de medvetslösa föregångarnes mödor. — Om
för-öfrigt den intellektuella slägtskap, som gifver ett uttryck af enstämmighet
åt vissa yngre författares rigtningar, nödvändigt skall ännu längre betecknas
med den opassande (och ingalunda af dem sjelfve nppfunna) benämningen
«ny skola»: så tror recensenten icke, att denna skolas medlemmar lägga,
för sina egna personer, någon vigt på sina bemödandena historiska prioritet.
Ty med hvarje förändring, som osynligt står färdig att gripa in i tiden
och föranleda ett nytt tidskifte, existera alltid på samma gång några
personer såsom verktyg, genom hvilka förändringens verkställande begynnes:
så äfven här; någon måste vara den förste, och hade det ej varit just de,
som händelsevis blefvo det, så hade det tvifvelsutan, kanske några år
se-«taare, blifvit några andra. Recensenten håller ock för sannolikt, att
förändringen kunnat begynnas på ett mognare sätt, ett som för ändamålets
hastigare vinnande varit mera tjenligt; men hvar funnos de mognare, de
snillrikare verktygen annorstädes att tillgå, än i blotta önskningarnas rymder?»
«Visserligen lärer icke det yngre författareslägtet neka, att mången
svensk före år 1810 var till, som enskildt, och i ett långt fullkomligare
mått, var i besittning af samma en högre bildnings idéer, åt hvilka de
först uppträdande litteratörerna, kanake för tidigt, kanske för
ungdomligt, men med så mycket lifligare kärlek, så mycket renare oegennytta,
så mycket dristigare mod, egnade sitt lif och sin verksamhet. Men de
grundligare, de mognare, de betänksammare männen tego, eller meddelade
blott i förtroliga sällskapskretsar hvad de tänkte; om således sakerna sknlle
bekomma en annan gång, en annan åsyftning, så var det nödvändigt, att
ynglingarne — som likväl tro sig också ha blifvit män — måste tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
