Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära hvarken fransysk eller tysk», men utvecklad nr en bestämd och
fullständig åsigt af poesiens egentliga begrepp, att konsten, och framför allt
skaldens konst, icke vore en illuminerad fraseologisk pappersdrake, ämnad
att glittrande fladdra bland molnen till den obildade eller halfbildade
hopens förlustelse, utan en lifgifvande och värmande sol, som genomtränger,
som uppfyller det innersta hos ädlare menniskor med ett sken från den
eviga verld, på hvars himmel hon äger sin urbild: kort sagdt, att hennea
förhållande till ett välbestäldt samhälle är just detsamma, hvars verklighet
nu också herr Järta med berömlig ifver antager och försvarar? Hvem var
det, som utvidgade och utbredde den förut så ytterst torftiga, trånga,
endast vid några romerska och fransyska auktoriteter fastade öfversigten af
litteraturens, konstens, vitterhetens historia, till den frisinniga omfattning,
i hvilken hon nu betraktas af hvarje bildad svensk, och i hvilken äfven de,
som varit de yngre vitterhetsidkarnes häftigaste motståndare, sent omsider
(enligt måttet af sina natursgåfvor) med lofvärd möda begynt studera in
sig? Hvem var det, som först föranledde, som först uppmanade till en ur
denna friare synpunkt utgående bekantskap med grekerna, med Shakspeare,
med Tysklands, Italiens och Spaniens skalder, hvilka tillförene,
mestadela, ej i Sverge voro kända ens till namnen? Hvem var det, som, med
uppsåt att grunda denna (nu allt mer och mer vanlig blifna) bekantskap
icke blott på tycke, utan ock på insigt, först upphöjde kritiken i
allmänhet till värdigheten af vetenskaplig granskning, — en värdighet, som
hon saknat alltsedan den på 1790-talet i Upsala utgifna Litteratur-Tidningens
tid; — och den esthetiska kritiken i synnerhet, ifrån ett ytligt
infalla-spel, beroende på några dels tomma, dels ensidigt förstådda maximer, till
en kunskapsart, ämnad att med lika fri som lagbunden urskillning
igenkänna det sköna i alla dess former, sunt uppfatta det i en motsvarande
universell omdömesförmåga? Hvem var det, som först sökte visa, att
endast denna universalitet är mäktig att leda till de följder, i hvilka den
litterära granskningens bestämmelse är uppnådd: liberalitet, kärlek, aktning
för allt, som i hvarje slag» skepnad är något verkligt budskap från 8jälena
osynliga hemland; •— följder, otvifvelaktiga, om än under ajelfva
begynnelsen af söndringsprocessen icke lika märkbara? Hvem var det, som först
lärde, att den sanna universaliteten kan blott genom en sådan kritisk
betraktelse vinnas, som är ej mindre konkret än generell, ej mindre hi8tori8k
än spekulativ; ett betraktelsesätt, hvars omdöme aftecknar, i hvar och en
förekommande form af skönhet, icke blott det allmänna begrepp, som
nästan lika kan passa till dem alla, utan framför allt den egendomliga
karakter, som är naturen af föremålets tillvarelse och sjelfständigt uttrycker
denna varelses eviga afsigt? Hvem var det, aom först uppfordrade till
undersökning, om esthetikens vetenskap, och om hvar och en annan af
hvilket slag som helst, kunde tilltro sig någon verklig betydelse, utan att
äga sin stödjande grundval, ain bestämda ståndpunkt och ain skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
