Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet öfver Oxenstjerna höjt sin klara, öfvertygande
stämma för grundsatser, som förut ej blifvit förordade
inom akademien. Man ägde efter den dagen rätt att
hoppas mycket. (Sv. Litt.-Tidn. 1823, N:o 4 ff.)
«Svenska Akademien, såsom vitter domstol, befinner sig sedan flera
år tillbaka i ett något besvärande läge, och det tyckes, att hon ej för
sina egna ögon kan gömma detta förhållande, som hon i början sjelf
betviflade; hon tyckes småningom blifvit varse, huru hon mer och mer
öfvergifves af opinionen, under det att hon hvarken vill eller kan i
hufvudsaken uppoffra sina grundsatser, om hon än i vissa detaljer
funnit aig föranlåten att i senare tider göra några små modifikationer och
koncessioner åt den så kallade tidsandan. Om likväl den lugna ihärdighet,
hvarmed denna akademi bevarat sina föråldrade tänkesätt, varit fördelaktig
för fosterländska vitterhetens utveckling, är en fråga, som ej med annat än
nej lärer kunna besvaras. Dock hafva, sedan tio eller tolf år, öfver dels
det hämmande tvång, dels den ensidiga rigtning, i hvilken ifrågavarande
akademi knutit den fosterländska vitterheten, mångfaldiga anmärkningar i
mångfaldiga tidningar och andra skrifter blifvit gjorda, så att detta ämne
numera längesedan kunde anses såsom uttömdt. En viss publicistisk tidning
— i hvilken allt, utom tankarna, är dess egendom, recensenten menar
tonen, skrytet, smädelsen — har icke dessmindre ej försmått att i nya
vändningar immerfort upprepa det ofta och längesedan sagda. Då äfven Svensk
Litteratur-Tidning redan för ett helt decennium i förevarande fråga yttrat
sin öfvertygelse, så kan recensenten inskränka sig till en och annan
anmärkning, ämnad att historiskt förklara, huru detta Nordens Olympia
kommit att likna ett öfvergifvet tempel, och hvarföre man vid dess årsfester
numera antingen nästan endast ser den gapande nyfikenheten eller tvetydiga,
ironiska ansigten.»
«Orsakerna till detta ombytta förhållande ligger ej blott — så lyder
vanligen anklagelsen — i denna akademis egna karakter och rigtning: de
måste, enligt vår mening, härledas från naturen af alla sådana slags
korporationer. Dylika sällskaper, de må hafva vetenskaperna eller vitterheten till
föremål, försvara visserligen sin plats i samfundet; de äro konservatorier
för den redan för handen varande bildningen, brännspeglar, som i en enda
lifgifvaade punkt samla det ljus, som redan finnes. Men också icke vidare.
Da äro ett slags döda cisterner, som troget inom sina murar bevara hvad
•mtanken ditledt, men inga källor, som i lefvande bäckar kringsprida
väckelse, kraft och must på odlingens fält. Men hvarföre icke? Det var t. ex.
Guataf III:s* berömliga afsigt att i ett enda sällskap förena allt, hvad
nationen i denna väg hade stort, skönt och lysande. Konnngen lyckades
här-nti, om ej fullkomligt, dook ganska mycket. Men antagom, att
national-snillet här på det mest fullkomliga sätt blifvit representeradt, så måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
