Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Vi tillämpa dessa anmärkningar på de vittra samfnnden och erinra
om den akademiska ledamotens ord. Om således det uppstår ett snille,
aom tager sin flygt åt ännu obesökta rymder, så måste en sådan akademi
tveka att nnderstödja hans vågsämma fård och bekransa hans företag; hon
gifver hellre priset åt medelmåttan, hvars lyftning väl icke är högre än
torndyfvelns, men på hvilken man är så mycket säkrare att han ej
öfver-sväfvar de skrankor, som tros inneslnta poesiens trädgård. Men hvarföre?
Jo, hvarje akademi är att betrakta såsom en gammal författare, hvilken
redan uppgjort sitt system, hvars manér en gång är oföränderligen
full-gjutet i sin form: den lånar sin styrka af häfden och sammanhänger genom
sin seghet, sin konseqvens, sin ihärdighet. Om än denna korporation
fordom lifvades af en ande, var ljus och högsträfvande, så hårdnar och
förstenas den dock stalaktitiskt i den dunkla grottan, eller om den än, aom
kristallen, antager en glänsande gestalt, så är den icke mer detta bildbara
ämne, aom‘lätt och frivilligt antager alla former. Den fruktar att
kompromettera sig, om den skulle belöna geniet, innan dess skapelser blifvit
«synade af förnuftet, godkända af tiden och försäkrade af erfarenheten». —
Men innan denna värdering, efter den egyptiska dödsprocessen, blifvit
fullbordad, innan tid och erfarenhet, hvars resultater äro säkra men sena,
hunnit rådfrågas, innan en vitter akademi vågar utfärda sitt för8äkringsbref
om odödligheten, så har merendels denna Apollo8 yngsta son redan trädt
ur de lefvandes antal, och af honom är intet mer öfrigt än ett namn, som
gått öfver till evigheten. Hvad den vittra akademien nu kan göra, gör
hon: hon låter öfver honom författa ett äreminne, hon låter slå en
skådepenning öfver den, hvars företag hon fornt med liknöjdhet anaåg, kanske
bekämpade: hon liknar kinesiska kejsaren, som förlänar adelskap åt de
länge-aedan förmultnade, eller påfven, som väntar på helgonets hädanfard, innan
han underskrifver dekretet om kanoniseringen. Ty kan icke sjelfva
helgonet förföras till odygder, falla i satans garn; kan icke likaså geniet, med
«sina ovanliga begrepp i vitterhet, filosofi och religion», uppfora en
byggnad, som störtas af en ännu mäktigare genius ? Låt vara att detta geni
nppbäres af ryktet och samtiden; ju mera detta snille är snille, och således
nytt och ovanligt, ju mera är det rådligt att vänta, vänta, till deaa man
aett, om charons-f&rjan, som fraktar honom öfver tidena elf, sjunker med
•in lastv eller verkligen för honom till Elyainm. Det förflutna, det redan
afvägda och behörigt värderade är säkert om vördnad, men då ingen tid
•tår stilla, då «ovanliga begrepp» nästan i hvart moment uppkomma och
småningom göra sig gällande; så måste den akademiska galeren, aom fällt
sitt ankar under förhoppning om en lyckaalig stiltje och en evig lugn-sjö,
oupphörligt oroas af den hvilolöaa, evigt strömmande oceanens avallvågor.
Derföre har också ingan vitter akademi, som recensenten känner, aåaom
intellektuellt lefvande och verkande, haft bestånd längre än ungefar en
generation. Samma anda, som vid dess stiftelse var den rådande, förändrar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
