- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
442

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nesland fä blomstra ymnigare hädanefter, än hittills. Hvad särskildt
ironien angår, så är ett visat mått deraf ett helsosamt, ja nödvändigt vilkor
för all poetisk verldsåskådning, om denna skall knnna bli hvad den bör
vara, en öfver alla lifvets timliga motsatser oafhängigt aväfvande och fri;
hvarvid det föröfrigt beror på skaldens lynne och val, om hans ironi skall
yttra sig såsom hufvndbeståndsdel och alltså nnder en bestämdt
framträdande skepnad, eller blott verka (liksom t. ex. hos Goethe) i egenskap af
en osynlig, men lindrigt kännbar tillsats i den atmosfer, som genomtränger
och omgifver hans konstgestalter. Bland de åtskilliga forunderligheter, aom
blifvit sagda och trodda om flera nyare svenska författare, recensenten
der-ibland inbegripen, har också förekommit den, att de hata qvickheten,
skämtet, ja i allmänhet glädjen och löjet. Till och med personer, som ej utan
skäl anse sig för ntmärkta godsägare i skamtets regioner, hafva gjort oss
dylika förebråelser, fastän med skonsamheten af indirekta vändningar;
förmodligen att vänligt låta oss förstå, huru lätt dessa vändningar kunde
förvandlas till direkta, och då naturligtvis bringa oss i stora förlägenheter.
Man är dem för varningen förbunden; om de ock öfver de vådor, man af
deras qvickhet knnde få att befara, oroa aig med nog öfverdrifna
skräckbilder. Men poetisk, i namnets högre, strängare bemärkelse, är
egentligen blott den qvickhet, som är på ett atort sätt qvick: det vill säga,
en humoristisk.»

«Men denna qvickhet, hvars kraft’ alltid ligger tnsenfaldigt mera i
tankens beskaffenhet än i ordens, och som alltid betjenar aig af det
löjliga till uttryck af ett i sjelfva verket invärtes oändligt allvar, förutaätter
till sin möjlighet icke blott den yppigaste poetiska inbillningakraft, —
hvårföre hon ock må företrädesvis heta fantasiens qvickhet, — utan
dea8-utom tillika en reflexionsförmåga, som ännu aldrig, så långt recensenten
har sig bekant, funnits i så stort mått hos något fruntimmer. Ja, det
qvinnliga könet mäktar deato mindre producera något i humoristisk
bemärkelse qvickt, ju bestämdare detta (jemväl vid sina konkretaate
tillämpningar) är ett idéellt i sin natur, och i följd deraf sådant, att det af
qvin-nor — äfven de mest genialiska — icke ens förstås, eller åtminstone
aldrig helt och hållet; de äro dertill för mycket barnsliga, sangviniaka och
godsinta. De kunna ej begripa, hnru det vid ett hnmoriatiskt förfarande
är görligt, att icke blott lemna den gudomliga idén af all verklighet,
sanning, godhet och skönhet oantastad i dess majestät, utan till och med att
icke på minsta vis i granden förringa det relativa värde, som sjelfva de
till ironiens föremål utkorade fenomenerna ofta äga i betydlig grad,
nem-ligen då dessa på ett fullkomligare sätt än många andra, kanske än de
flesta, representera den nämnda idén. Sidana betraktas då af qvinnan helst
med en isolerande enthusiasm, med en af inga sidoblickar störd benndran
för deras onekliga förträfflighet; känslans och personlighetens hänsigter äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free