Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påminna om det Horatianaka est modvs in rebus, och hnrn orimligt ett
sådant loford skulle förekommit hennea eget ljnaa förstånd. Aktningen för
hennes kända blygsamhet borde afhålla från alika kritiska hänryckningar,
om än aktningen för en förnuftig est het ik torde vara för tidig att begära.
Fru Lenngrens talent är, inom sin omkret8, sann och glänsande: men denna
omkret8 är icke vidsträckt, och rigtningen af henne8 snille ganska enaidig.
Följden af hennea mera välmenta än insigtsfulla beundrares utmaningar
kunde bli den, att man satte henne i något jemförande förhållande till fm
Stael-Holstein, till frn Cottin, till fm Helvig, till författarinnorna af de
klassiska romanerna «Gabriele» och «Florentin», kort aagdt, till de
qvinn-liga snillen af förata och andra ordningen, som i ett oändligt rikare mått
tagit både fantasiens och reflexionens verld i besittning. Men hvarje sådan
jemförelse vore orättvis, ja otackaam; och Svergea vitterhet är henne så
varmt förbunden för det som hon verkligen var, att den icke behöfver
pådikta henne akenet af att hafva varit någonting mera. Karakteren af
denna akaldinnaa poesi är föröfrigt lika lätt att beskrifva, som att
uppfatta. Fordrar man framförallt känsla, och en af känslan beherrskad
in-billning8kraft till könbeteckning af aann qvinnlighet, i poeaien liksom i
naturen: så var fru Lenngren (nemligen i ain egenskap af författarinna)
anarare ett 8lags väsende af manligt kön. På alla bladen i hennea 8krifter
tilltalar oss en ande, som är långt mer föratåndig än känslofnll. Utan att
påatå, det qvinnan bör vara oförståndig, tillstår dock recensenten
upprig-tigt, att han hos detta kön älskar se hellre hjertata, än hjernans
öfvervigt. Den aenare förblifver dock alltid, med sjelfotändigare kraft och
mångsidigare omfattning, företrädeavis de manliga 8niUena8 egendom: i
hjertata rymd, -i skönheten af deas omedelbara naturspråk, är qvinnan
gudomligt oupphinnelig. Det enda qvinnliga hos fru Lenngren är den egna,
o här mliga naiviteten af henne8 qvickhet, och den klara, den af daglig
öf-ning skärpta blicken för en mängd fina, oss männer oftast undfallande
egent-lighetadrag på de taflor, dem hvardagsumgänget, sådant det inom de
vanliga halfbildade sällskapskretsarna plägar vara, framatäller utan att sjelf
synnerligen tänka derpå. Särdeles rigtar hon denna bliek åt den hualiga
lefnadena område. Tyvärr betraktar hon det alltför aällan i den
patriarkali-aka dager, 8om är desa ursprungliga, äkta och poetiska; mestadels uppsöker
hon familjelifvet i de förhållanden, der en konatlad och förskämd
säliskaps-lära genom ain inflytelse antingen gjort det uaelt och löjligt, eller
åtmin-atone beröfvat det alla strålarne af deaa förata, heliga enfald. Henne8
qvickhet, den sammanfattande medelpunkten för alla hennes själsanlag, sprider
lifliga och lekande blixtar: men de 8pela näatan öfverallt på ytan af en
kall, vid lifvets och tingens karrikatnraida stannande reflexion. Mot sjelfva
qvickhet en, i och för sig sjelf, och dess rättighet att värderas såsom ett af
poeaiena väsentliga elementer, har viaserligen ej recenaenten något att
invända. Tvfurtom önskar han att denna sällsynta planta måtte i hana fåder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
