Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart denna yttrar sin glädjesprittande natnrel i en barnsligt oskuldsfull,
en nästan medvetslöst akalkaktig observationsfärdighet. Om grundtonen af
qvinnans lif är hvad den bör vara, om hon förm&tt, med gynnande
inflytelsers tillhjelp, bevara den 8& som den af natnren stämdes, dä är alltid
detta alags qvickhet hennes egentliga, hvaruti hon aldrig kan af
mannen bli öfverträffad, ja icke ens på långt afstånd upphunnen. Visar aig
deremot (hvilket understundom händer) ett qvinligt individnnm, som är
ett andligt mellanting af qvinna och man; aom med en visa portion af
mankönets kyligare och skarpare tankförmåga, samt ett derefter afpaaaadt
inskränktare mått af känslans rikedom och värma, bibehåller den i
qvinno-könets mera sangviniaka temperatur inneburna rörlighet, hvilken behändigt
halkar öfver föremålen, från yta till yta, med ofta träffande, alltid artiga
vändningar: så neka vi hvarken att detta fruntimmer är qvickt, eller att
dess infall kunna för en och annan ledig stund skänka en angenäm
ayaael-sättning; men då denna qvickhet är i grunden blott och bart
föratåndig-hetens, afklädd till det närmaate all fantasi, kort sagdt, en
tant-qvick-het, så är den också i grunden icke poetisk. All qvickhet, som är
blott och bart förståndighetens, äfven framställd i ett elegant apråk
och nätta verser, är prosaisk, och står i ett ytterst aflägse sammanhang
med poesien; nemligen endast i den mening, aom hvar och en akepnad af
lif kan sägas vara på något via med poeaien sammanhängande. Men en
sådan, en prosaisk qvickhet är — till det mesta — den, som stämplar
fru Lenngrens efterlemnade skrifter. Recensenten säger, till det mesta: ty
visserligen träffar man deribland undantag, som intyga att hon någongång
hade befnnnit sig på den egentliga poesiens ståndpunkt, eller kanske ännu
stundom, liksom händelsevis, befann aig der. Dessa undantag, af hvilka
till prof må nämnas «Den glada festen», som äfven i alla öfriga hänseenden
är det mest poetiska bland hennes arbeten, utgöra tillaammana den
verkliga, oavikliga grundvalen för hennea minnesvård, och skola för alltid
bevara åt skaldinnan ett rättmätigt hedersrum i vår litteratur, när hennes
andra produkter föråldrats och förgätits med den societetston, ur hvilken
de ledde ain upprinnelse. Olyckligtvis äro icke undantagen många: dock
göra de tillfyllest att leda oss på spåren af en i hennea anlag uraprunglig
högre, 8könare rigtning, som tycks hafva blifvit qväfd eller åtmin8tone
hämmad af en opoetisk omgifning, en mot fantaaien och känslan fiendtlig
8ällskapslnft, der endast en kallt lekande reflexionskomik ägde ntrymme for
sina flyktiga fyrverkerier, småroliga för ögonblicket, men lika litet antända
af den äkta qvickheten, som (i allmänhet) af snillets förtjusning. Hade
hennes öde tillåtit att fortfara i den rigtning vi nämnt, hade hon
öfver-lemnat sig åt ntbildningen af de ingifvelser, som troligtvis voro åminnelser
från hennea förata nngdom, hvilka herrliga national-idyller skulle hon
ej då kunnat skänka oss! Ty dertill var det mått af poetiak talent, aom
naturen förlänt henne, ifrån begynnelaen ämnadt. Dock, hvad hon blef,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
