Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blyg som v&rsippan, var lätt för hopens blickar undangömd; och liksom
rosenknoppen, skördad af en oblid åverkan just i sjelfva sprickningstimman,
hastigare förglöms än den fnllt utslagna ros, hvars färgspel och vällukt
man längre tid fått njuta, så kunde ock den af inga nya, inga
fullständigare utvecklingar åtföljda förstling af hennes talent, som nästan hel och
hållen innefattas i det lilla ofvannämnda häftet, allsicke hos de flesta läsare
påräkna någon varaktig hågkomst. Ty hur många äro de, för hvilka i
poesiens verld äfven blotta atomen innebär det skönas hela omätlighet?
Den glömda sångarinuan må trösta sig: poesien har icke förgätit henne,
och den kritik, som skall gifva henne tillbörlig plats i svenska vitterhetens
häfder, är lika minnesgod. Blir platsen mera blygsam än lysande,’ aå ä,r
den ock så mycket mera orubblig, samt motsvarar genom sin beskaffenhet
lynnet och ödet af hennes sång. Hvarken skulle hon i lärdom och dristiga
bemödanden uthärda jemförelse med fru Nordenflycht. eller i qvickhet och
utvidgad reflexionsgåfva med fru Lenngren; till och med hennes fantasi
synes inskränktare än deras, eller är åtminstone mer enrådigt bunden under
känslans herravälde. Deremot är hon dem båda öfverlägsen just i detta
element; i känslans värma, i passionens glödning, i uppfattningen af lifvet
och naturen blott under en enda, men för alla unga hjertan tillräcklig
synpunkt. Om fm Widström kan sägas, ej blott att hon är endast och
allenast qvinna, utan ock att hon är endast och allenast en älskande
qvinna. Strömmen af hennes sång flyter inom en liten, trångt kringskuren
dal, men den är en å mellan blomstervallar, der amoriner leka och spegla
sig. Ömsom trånande efter den alskades omfamning, ömsom lågande invid
hans bröst, ömsom prisande kärlekens njutna fröjder med en naiv
vällustighet, som öfverallt är menlöshetens, öfverallt naturens, hyllar hon, i enkla
men melodiska verser, från början till slutet en och samma gudamakt.
Hennes språk är tillika ett renare svenskt, är de tvenne förutnämnda
skaldinnornas, oeh det osökta behag, som så väl anstår qvinnan, sväfvar öfver
uttrycket med lätta vingar. Derföre tror recensenten ännu i dag, att han
icke bedrog sig, när han tillerkände henne «den sanna qvinlighet, som
bibehåller samma Charis-renhet i ett rendez-vous som vi den sons graf; aom
föraktar allt pruderi och likväl förädlar de delikataste förhållanden genom
en helig blygsamhet, den grekiska glädjen öfver lifvets ungdom och den
bedragna trohetens mod, som böjer sig nnder sitt öde med segrande tårar.»»
Vi hafva nu haft tillfälle att höra huru den nya
skolans kritik bedömt våra tre berömda skaldinnor, fru
Nordenflycht, fru Lenngren och fru Widström. I
afseende på den förra begås först det uppenbara misstaget
att påstå, det hon under sin ungdom, ännu obekant med
kärleken» icke diktade annat än tillfällighetsstycken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
