Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon gång lyfter 8ig likväl hennea reflexion till åsigter, dem man af en
qvinlig skald knappt skulle vänta så manligt tänkta och aagda. Oftare,
som rättmätigt är, stämmer hon ain luta till hyllning af kriatendomen8
uppenbarelse, utan hvilken det gudomliga ord, aom blifvit oss nppenbaradt
i naturen och historien, vore — och förblefve — en outforsklig chifferskrift;
men hennes andakt, hennes fromhet, är icke någon ångrande Magdalenas,
icke någon i saknad försmäktande nunnas; den är tvärtom en lefnadafriak
flickas, som af sitt hjertas innersta gläder sig öfver Guds godhet, hvilken
beredt så otaliga njutningar åt alla sina skapade varelser. Utförligast har
denna hennes glada religiositet yttrat sig i legenden «Christophoroa», gillad
äfven af dem, hvilka vanligtvis ogilla all poesi, som icke är skrifven för
klubbar och dansgillen. Samma legend må ock nämnas såsom det vackraate
uttryck hon hittills lemnat oss af sitt begär att i historien, frihetens
natur, uppsöka den poetiska förklaringen af nödvändighetens, eller att
helst se den yttre verldens natursymboler öfversatta på den inre a
fullständigare bildspråk. Om denna rigtning af hennes konst bär för öfrigt
samlingen af hennes dikter det mest talande vittnesbörd; den består ungefar
till hälften af romanser, ballader och romans-artade sångstycken.»
Sista årgången af Svensk Litteratur-Tidning, den
af år 1824, innehåller färre uppsatser, hörande till vårt
ämne, än de föregående. Det ser ut som hade
redaktionen börjat tröttna. Argången kom ej heller
fullständigt ut förrän i April månad 1825, och slutar med en
flera nummer genomgående polemik af argaste slag mot
tidningen Argus. Vi ha redan haft tillfälle att märka,
att nya skolan under de senare åren af sin verksamhet
mer och mer stadgade de ultra-konservativa, nästan
reaktionära, politiska grundsatser, som icke kunde gillas
af andra än den heliga alliansens slafviska beundrare
och anhängare, som hotade att alldeles uppsluka våra
romantikers hela verksamhet och som gjorde dem
förhatliga för mängden af deras medborgare. Till och med
i deras poetiska skapelser ingrep denna politiska
fanatism på ett högst prosaiskt och störande sätt. Bästa
beviset på detta påstående är just det största och
vig-tigaste vitterhetsverk, som från skolan utgått, nemligen
Atterboms «Lycksalighetens Ö», hvaraf förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
