Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slägtad. Hos qvinnan framträder denna kärleksfulla sinnesstämning desto
mera ohöljd, och liksom verkande på föremålen med rätare strålar, ju
mindre hennes lynne känner benägenhet till dessa ironiska utbrott, der
snillet (skenbart) går ut på att tillintetgöra sig sjelft och allt; tvärtom är
då i hennes lefnadsfilosofi det första budet, att man bör älska så mycket
och så eldigt, som möjligheten medger, utan alla
begrepps-anatomiskaoperationer. Tillämpningen deraf blir att hennes hjerta ej förr ser lifvet,
men-niskan, verlden, ja Gud sjelf tillfyllest för sig förverkligas, än det sanna
och goda sätter sig till henne i omedelbart individuella förhållanden, såsom
uppenbaradt i älskade personer; hvilka på hennes känsla verka liksom
koncentrerande ljusspeglar af den andliga sol, hvaraf hennes egen
personlighet är likaledes ett sammandrag. Hvarföre skulle man härvid anmärka
med surmulen uppsyn, att samma qvinnliga känsla, för hvilken kärleken
med rätta synes vara just det väsentliga i gudomsnrbilden, genom sin
barnaenfald och sitt sköna öfvermått icke sällan förblandar idén med dess
jordiska omklädnader; stundom kanhända i en mån, som är för mycket
mensklig? Skulle Euphrosyne behöfva någon ursäkt*för det, att hon
delar med fru Widström en företrädesvis erotisk diktningslust, så vore väl
denna ursäkt för dem, som förstå vår åsigt, icke svår att finna. Men
hvad hon äger framför både fru Widström och fru Lenngren är en rikare
fantasi, en naturgåfva, som berättigar oss till det omdöme, att hon i
allmänhet har större konstnärsanlag än de. Om dessa anlag ännu i
åtskilliga hänsigter på långt när ej hunnit fullborda sin utveckling, så är
orsaken att de hafva i sigte en högre, men derigenom ock aflägsnare
fullkomlighet än den, som inom den förutnämndas inskränktare kretsar var
närmare att åsyfta och lättare att uppnå. Detta omdöme bekräftar hon
icke blott med sitt öfverallt synbara begär att pröfva sina krafter på
mångfaldigare ämnen och former, utan i synnerhet med sin afgjorda
rigt-ning åt poesiens objektiva riken, nemligen naturen och historien.
Man behöfver väl icke göra läsaren uppmärksam derpå, att recensenten här
menar den natur, som i så yppig fägring utsmyckar menniskans närvarande
pröfningsrymd; den natur, som omgifver oss med idel materiella sinnebilder,
hvilka samtligen hänföra. sig till den sinnliga skapelsens krona, till Guds
beläte. med fordran att af oss begripas, med väntan att förädlas genom vår
egen förädling och befrias genom vår egen befrielse. Med denna natur,
detta lefvande system af skönheter, i hvilka idel förkroppsligade andliga
sanningar tilltala oss, yppar Euphrosynes sångmö en bekantskap, hvarom
recensenten önskar, att den i förtrolighet må allt mer och mer förkofra
aig. Hon äger medfödt i vidsträcktare mått än hittills någon svensk
skaldinna ett anlag för poetisk natursymbolik, hvilken dock hos henne —r
8åsom det höfves qvinnan — är en utan allt slags grubbleri från våren
hemtad blomsterkrans, af lekande instinkt plockad och sammanbunden.
Nå-Malmström. V. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
