Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Hvi suckar det så tungt uti skogen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och bergens toppar glimma; men skogen han är mörk,
Och ufven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk —
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöfver vidan hed
Och tänkte uppå mången gammal sägen.
Och himlens stjernor skredo, och natten led och led,
Men ej så träffade han rätta vägen.
«J blida stjernor alla uppå den höga stig,
J vissnade små blommor, o! sägen, sägen mig,
Hvem suckade så tungt uti skogen?»
Men alla stjernor tego, och liten blomma teg,
Och pilten många bittra tårar fällde.
Så kom han till små elfvors tjell. — Med vingesnabba steg
Han midt i deras lätta ring sig ställde.
«0! J, som träden dansen på ljungbevuxen stig,
J skönaste små syskon, o! sägen, sägen mig,
Hvem suckade så tungt uti skogen?»
Och liten elfvadrottning med fagra läppar log
Och smekte liten pilt på röda kinden.
«Gråt icke, vackra gosse, fastän du vilse drog,
Fastän du blef så hemsk inunder linden.
Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig
Och torka dina tårar, så skall jag säga dig,
Hvem suckade så tungt uti skogen.»
«När natten sakta stiger utöfver land och sjö,
Och dagens sorl begynner att försvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
