Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Stafkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig syndare från bus och hem, från sUgt ock barn da dref;
Den andre sitter än i ro-, der han sin synd bedref,
Ock ej han vet, hvad fattigmannen lider.
Hvart skall jag taga vägen? Hvart skall jag usle fly?
För hvem skall jag min bittra nöd beklaga?
Eätt liknar jag ett tröskadt agn, jag liknar höstens sky,
Som himlens vreda vind skall sönderjaga.
Ej fäste åt min trötta fot den hala jord mig gaf:
På eget blod, lik sårad bind, jag halkar till mm graf;
Men ingen vet, hvad fattigmannen lider.
De rike och de mäktige de duka upp sitt bord
Och lasta det med vin från Q er ran länder;
Men spara dock för uslingen det minsta trösteord
Och väga tiggams slant i hårda händer.
Nyss kom jag till en herreman — han skällde mig en stund;
Men gaf mig dock en fyrk och gick att mata se’n sin hund! —
Ej visste han, hvad fattigmannen lider.
Är intet hjerta öppet? är ingen ande varm?
Ack jo; men mest jag klaga kan der öfver,
Att ingen vet, att tiggams själ kan äfven vara arm,
Att det är ofta den, som mest behöfver.
Den ene är förnäm och hård, en ann* fömäm och mild,
En tredje ryser, hjertans god, ändock för qvalets bild:
Ej vet han rätt, hvad fattigmannen lider.
Ej vill jag mera klaga, fastän jag hopplös går;
Ty ingen hör min svaga röst i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
