Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Frans Michael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERANS MICHAEL FRANZÉN.
(1847.)
1.
Var det en höstens vind, som klagande rördes i skogen?
Var det en nordanflägt, bådande mörker och höst?
Tyst! det lät som en suck, ur naturens innersta gjuten,
— Djupt ur dess modersbröst — sorgens och kärlekens
suck.
4§e! det mulnar i norr: polstjernan skymmes och slocknar,
Carlames strålande vagn rullar i skyar af sorg.
Lunden lyssnande står: dess kronor vagga med vemod:
Blomman sin darrande kalk småningom fyller med gråt.
Ack! det var hösten, som kom — kom nordanifrån med ett
dödsbud:
Skogen och ängen och sjön stilla begråta sin skald.
Fjellarnes fura och däldernas ros ej kände sin fägring,
Förr’n han dem speglade af troget i diktningens våg.
Först på hans siarebud naturen, löst ur sitt fångsel,
Fattad i lefvande bild, lades vid menniskans bröst.
Nu är han borta: hans ande har flytt, hans stämma har
tystnat:
Brusten, af tårar bestänkt, klingar hans lyra ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
