Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK GUSTAF GEIJER. *
Hör, milda vindar susa nu som då,
När sista vårsol från sin himmel blå
Såg ynglingar, en sorgklädd skara, skrida
I stum beklämning vid hvarandras sida:
Der mången hviskning gick från man till man:
«Hvem skall oss unga älska så som han?»
Och mången tår fick falla utan hinder —
En gärd af kärlek — från de ungas kinder.–
De skrida, skrida, stanna vid en graf,
Att gifva jorden åter hvad den gaf,
Ty flydd var längese’n den ädle anden
Till hemmet i de onämnbara landen.
Men för den bår det dyra stoftet bar
Sig sänkte tyst de sörjande standar;
Dock ord för hjertats vemod egde ingen,
Och stum som förr sig löste brödraringen.
Nu slumrar han i frid på kullen der! — —
Hos denna ungdom, som han hade kär,
* Slutorden af Förf:s Minnestal öfver Geijer, hållet i Upsala d. 6
Juni 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
