Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Vid Konung Carl Johans 25-åriga Jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt byte gitte ej den stolte spara,
Men delte kungakronor ut med lust.
För konungar han konung vara ville
Och styra snillens flygt med blixten af sitt snille.
Men ve! Han ämnar icke sluta striden,
Förr’n jord och himmel i sin makt han har.
Eröfrarn, blott en tjenare åt tiden,
Dock trodde att han sjelf dess herre var.
Men tidens hand, som segerspannet leder,
Från sin triumfvagn snart vrok triumfatorn neder.
Men hur han föll ifrån sin äras branter,
Derom förmäla så min sagas ord:
Från urtid fri bland sina anförvandter,
En sköldmö satt i fjerrbelägen nord.
Hon stridens gny förnam, men djerfdes dröja
Att för eröfrarns vink sin krönta hjessa böja.
Sin vredes blixt mot hennes barm han slungar:
«Ve den förmätna, i sin blindhet djerf!
Han, som har kufvat Europas kungar,
Han skulle henne skona från förderf!»
Hon stred — och stridde som i fordna dagar:
Dock! — häfden sörjer än och minnet evigt klagar.
Hon stred — och stridde som i fordna tider,
Och blödde ymnigt, ack! tills hon förblödt.
Det hjelper icke, hur den ädla strider:
Dess hopp har vikit och dess arm är trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
