Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Vid Konung Carl Johans 25-åriga Jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är förbi — ej mera återvänder
Den systerliga tro, som bor vid Auras stränder.
Då stod en hjelte verldseröfrarn nära,
En hög gestalt, och vägde lugnt sitt svärd;
Han tänkte: «modet är dock värdt sin ära:
Den sköldmön vore väl ett envig värd.
Hon kallar mig. Välan, jag vill ej bida,
Att fri, som förr jag stred, för frid och frihet strida.»
Han kom — och sköldmön, svigtande, sig stödde
Med ljuf förtröstan uppå hjeltens arm.
Och åter lif i hennes öga glödde,
Och åter växte mod i hennes barm.
Hon åter började sin lek med svärden,
Men nu af hjelten ledd och följd af hela verlden.
Ånyo krigets bistra örnar ropa
Och åter skenar tidens vilda spann.
En enda valplats stor är Europa:
Men hjelten kom och såg och segrar vann.
En jättestrid — och alla Q ettrar falla,
Och alla hjertans drott är han, som frälsat alla.
Och åter fridens väna palmer susa,
Och nya vårar sina blomster strö,
Och allt är lugnt; — men vilda vågor brusa
Kring verldseröfrarn, ijettrad på sin ö.
Dock blef han fri också: till tiders tider
Han flyttat hem att bo hos sina Invalider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
