Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men suckar efter lif som all naturen:
Och liksom fromma böner stiga opp
De gröna lunderna ur klippemuren.
Din tysta kärlek städs’ du andas ut
I blomsterdoft på vårligt ljufva marker:
Din djupa längtan ger sig luft till slut,
När vinden suckar genom dina parker. — —
Med stolthet trädde du i kämpars rad:
Annu på sköldmöns pansar solen skiner.
Du bröt dig bygd, du murade en stad —
En herrlig stad, — som fallit i ruiner.
Du höljer dig i dina minnens flor,
Befuktadt stundom af din smärtas tårar,
Men du en framtid har, hvarpå du tror,
Ett hopp, som ej, det forna likt, bedårar.
Då ler ditt blida anlete som nu,
Du drager slöjan från din kind tillbaka.
Säll den, som ler med tillförsigt som du!
Sin styrka känner den, som lärt försaka.
Hur stolt och skön ännu uti din sorg!
Hur vänlig dock och rörande tillika!
Din makt har ramlat. Nu stå borg vid borg
Med sänkta hjessor, trötta kämpar lika.
De skatter lik, hvaraf din jord är full,
Ar den historia dina bragder pryda.
Den är begrafven, men den är af gull,
Af runor märkt, som tidens barn ej tyda.
Malmströms dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
