Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Skandinavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars like icke hvarje sekel föder:
Ett minne, evigt friskt, som år från år
Likt vintergrönan oförändradt står
Och under drifvan nya rankor slår
Kring Skandinavien, kring dess Nord och Söder.
Det sågs i forna da’r en hög gestalt
Försvinna, skymta, irra öfverallt;
Men hennes anlet ingen såg i Norden:
Hon bar en slöja fläckad utaf blod,
Och hennes språk ej någon rätt förstod:
Hon tycktes fruktlöst söka frid på jorden.
Hvarthelst hon kom, hon störde allas lust.
Hvad gick hon sökande från kust till kust?
Kanske sitt barn–Deineter lik i sagan?
En gång för läugese’n, berättas det,
Till hälften hon sitt anlet’ blottas lät,
Men skylde det igen med gränslös klagan.
Förtviflad se’n hon syntes mer än förr:
Nu var för henne stängd hvar hyddas dörr,
Och hennes jemmer intet hjerta rörde.
Ett spöke var hon uti nattens ro,
Som alla sågo, ingen ville tro;
Men Nordens ljufva dvala dock hon störde.
Så gick hon genom sekler — tills en gång
Yid Oresundet stämdes upp en sång
Som väckte genljud uti fjerran dalar.
Det var en underbar, en himi*elsk klang,
Som på en gång från tusen läppar sprang :
O! det är så som folkens hjerta talar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
