Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Det gamla paret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GAMLA PARET.
Kom sitt vid fenstret här och hvila låt ditt öga
På vattnets blåa rymd, som sig till spegel lagt.
Lägg bort din nål — vår flit nu mer oss gagnar föga,
Vårt värf är redan gjordt, vårt ord är redan sagdt.
Tillräekligt många år vi lefvat ha för andra,
Oss Sjelfva höra till de dar, oss återstå.
Yi kunna sitta nu, försänkta i hvarandra,
Och våra minnens skrift oinbläddra tyst, vi två.
Oss verlden lemnat har — välan, vi lemna verlden,
Och i vår ensamhet skall minnet bli vår gäst,
Som sitta skall hos oss på soffan och vid härden,
Och göra les honneurs på vår guldbröllopsfest.
Snart femti fulla år vi räkna från den dagen,
Den sjufallt sälla dag, då det förbundet knöts,
Som gaf mig rätt hos dig att offra åt behagen,
Och mer förälskad bli för hvarje gunst, som njöts.
Oss himlen gaf sitt skydd — han gaf oss barn och blomma,
Men alla från oss gått att bygga eget bo.
Nu är vår boning tyst och våra salar tomma;
Med forna bilders tröst vi sitta nu i ro.
Yår ungdoms yra fröjd, vår mogna ålders pröfning,
Hvad skönt vår lott oss gett, livad godt oss lifvet lärt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
