Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Det gamla paret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när vi gå i fält, som ne’r i Danmark sist,
Så slåss vi ej — bevars — vi bara promenera.
Hur obeslutsam nu hvar grundsats synes vackla!
Än hurrar man sig hes vid throninkräktarns stod;
Revolutionen knappt har åter tändt sin fackla,
Förr*n man ej kan få nog af jemnlikhet och blod.
När ufven skräna hörs, af ångest gässen kackla,
Och när han tystnat väl, så kackla de af mod.
Ty hvarje hjeltebragd Inskränker sig till orden,
Man hvarje möda skyr, man vill ej jägtad bli;
Se*n ordet blef en makt, som vill beherrska jorden,
I handling visar man en himmelsk apathi.
/
Du ler ännu en gång — och spefullt till på köpet;
Du tänker, gubben visst har blifvit böjd för gnat:
Men när man ser, som jag, hur tiden står i stöpet,
I dåsighetens stöp, så hämnas man med prat. —
Likväl! du kan ha rätt: vårt timglas är förrunnet,
För skumt vårt öga är att granska denna tid.
Bakom oss ligger den, när snart vårt mål är hunnet,
Och må den ligga der i frid.
Ja väl, min hulda! snart vi berga lefnadsjullen
En stilla sommarqväll, vid klämtningen till bön,
Och lägga till i frid inunder gröna kullen,
Hvars tempelspets just nu sig speglar mildt i sjön.
Der somna vi helt sött, att vakna upp omsider,
Och skåda från en högre strand
Med andra ögons ljus de nya bättre tider,
Som uppgått för kung Gustafs land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
