Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Det gamla paret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gör mig ondt ändå: nog ha vi åldrats, båda,
Men ack! de unga dock ha åldrats mer än vi.
Hur annorlunda dock i våra ungdomsdagar,
Då ynglingen ännu, ja gubben sjelf var ung!
Då pennan, som skref vers, skref nästa timma lagar,
Och den, som nyss var skald, var timman efter kung;
Då hofvet byggt sitt tjell uti Parnassens lunder,
Der Gracen vittne var till skaldens himmelsfärd;
Då. Kellgrens lyra klang, och Bellman — seklets under —
Omskapade i sång sin nyupptäckta verld;
Och Thorild släppte lös sitt snilles blixt och dunder
Med fog och utan fog, men städs beundransvärd.
Då hjelten än var yr och sprätten än var hjelte,
Och balens lejon ock bataljens lejon var,
Och gömde krut och bly ännu i samma bälte,
Hvari han Amor» pilar bar.–
Ack, Gustaf Löwpnhielm, sist bland Gustavianer,
Med lifvet först ditt mod, din eld du släckas lät.
Som gosse re’n i strid du förde veteraner,
Och vid din sena graf Behagens moder grät.
Men säg, hur gör man nu? Ej mer man sig forcerar —
Man drar sin spader lugnt och ser betänksam ut,
Man röker sin cigarr, och om man sig generar
Att för de skönas skull sig ta* en dans till slut,
Man dansar ej — man promenerar.
Och man är konseqvent: beqvämt är sättet visst,
När pilt ej springa vill, vill mannen ej marschera:
Vi stulta helst omkring vår egen förstuqvist, -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
