Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga, böra kasta en hastig blick. Med tidsanda lärer
ej kunna förstås något annat än kulturanden, så vida
den befinner sig i görningen, hvarföre detta ord
företrädesvis begagnas med afseende på det närvarande och
dess företeelser. Nämnda tidsanda är ofta föremålet för
de bittraste anfall, likasom för det ifrigaste försvar och
kan med rätta sägas förtjena så väl de förra som det
senare. Kulturanden, betraktad i det ögonblick då den
är inbegripen i sin yttre utveckling, i slitningen mellan
den yttre verklighetens alla motsatser, är ofta svår att
igenfinna, ännu oftare svår att fatta, och erbjuder
ingalunda den angenäma anblick, som den företer, när den,
löst ur det yttres alla tillfälliga band, samkad i sina
resultater, intagit sin plats i historiens pantheon. Man
skådar der klart hvad gestalt den eftersträfvat, hvad
mål den åsyftat och vunnit, icke huru den på sin tid
bekämpade och genombröt ändlighetens inskränkningar.
Häraf kommer, att man så ofta med ovilja vänder sig
ifrån det historiskt gifna, det förflutnas lugn och
fulländning, till det närvarandes oro och sträfvanden, i
hvilka anden blott fragmentariskt framträder, och i hvilka
man derföre upptäcker antingen ingen, eller rentaf en
. ond ande. Men tiden försonar allt, och den tid, som
är, skall också en gång blifva en förfluten, till hvilken
de gamle då skola vädja, vid hvilken de skola värma
sina minnen och lindra sina bekymmer, när en annan,
en ännu yngre tid börjar sina bemödanden och strider
och åter hotar det bestående med en undergång,
hvarmed det sedan årtusenden varit hotadt. Men ännu en
gång, hvad historien upptager har icke gått under, hvad
som ligger bakom oss är icke dödt i annan mening, än
att det är färdigt och i döden uppblomstrat till det
högsta, renaste lif.
Utur denna synpunkt torde det i synnerhet tillhöra
en samtidens skildrare att betrakta de föremål, som han
vill taga under ett fördomsfritt skärskådande. Han får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
