Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett halft århundrade ligger redan mellan dennä
minnesvärda dag och den, som i dag är. Om vi
jem-före de båda rikenas öden före denna tidpunkt med
dem, som de under de följande femtio åren upplefvat,
så skola vi klarligen inse den välsignelserika betydelse,
som är fästad vid denna förbundets högtidsdag. Den
fem tioåriga föreningens är äfven den fem tioåriga fredens
högtid. För Sverige hade dittills freden varit snart
sagdt endast ett undantagstillstånd mellan öppna krig
och vådliga underhandlingar med främmande makter:
tryggheten af en säker och varaktig sämja med sina
grannar hade det sedan århundraden ej smakat.
Alltsedan unionen stäldt på nästan oafbruten krigsfot till
Danmark, genom sina trans-baltiska besittningar städse
inveckladt i Europas stora strider och sammanstötande
med sin östra grannes utvidgningsförsök, fick det aldrig
hvila, utom på sitt dragna svärd. Och vid slutet af sin
krigarbana — hvilken vinst egde det qvar af sina
sekellånga ansträngningar, sitt blod, sina uppoffringar? Intet
annat än äran, och äfven denna, efter det sista
olycksaliga kriget, ehuru med orätt, ifrågasatt. Alla forna
eröfringar, med undantag af dem från Danmark,
förlorade! Bland förluster bittrast den af ett trofast folk,
som sedan sexhundrade år legat vid dess bröst, insugit
dess odling, delat dess ära och dess faror, dess lust och
nöd, och med osviklig tillgifvenhet lönat dess kärlek!
Der — vid slutet af sin hjeltedikt — stod Svea,
tröstlös lik den moder, om hvilken sagan berättar, att hon
måste kasta ett barn åt ulfven, för att rädda de öfriga.
Måtte Försynen förbjuda, att hon en gång ändå skall
komma att dela denna moders slutliga öde!
Mildare hade Försynen gestaltat Norges öden. För
dess folk var freden ej främmande. Det hade ej haft
någon annan fiende än sitt nuvarande brödrafolk, och
striderna dem emellan, ehuru temligen ofta
återkommande, hade varit hvarken synneiligen blodiga eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
