Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen afgörande. Men vid tiden före föreningen
hade dock äfven Norges folk fått smaka krigets
bitterhet kanske i högre mått än någonsin tillförene, men
också från ett annat håll än tillförene, och det kunde
ej annat än af hjertat välkomna det fredslugn, som blef
en följd af dess anslutning till vårt fädernesland.
När ynglingen lemnar sitt barndomshem med dess
drömlika oskuld och inom sig slutna tillvarelse, för att ute
i vida verlden skapa sig sin egen framtid, inträder han
i ett tidskifte af ansträngningar och strider, innan han
förmår skaffa sig en egen plats för sin utveckling och
bereda sig rum för sin verksamhet, hvarunder
sammanstötningar och tvister så mycket mindre kunna
undvika», somffhan ännu i sin oerfarenhet saknar insigt om
nödvändigheten att gå ur vägen utan att derföre förlora
vägen, att böja sig undan utan att derföre gifva vika.
Sjelf ännu ej säker på sin kallelse, tager han än miste
derom, än om medlen att vinna sitt mål. Han måste
känna sig före, han måste pröfva sig sjelf, han måste
beräkna omständigheter och foga sig efter
nödvändigheter. Dessa ungdomssträfvanden utgöra hans egentliga
uppfostran till mandom och myndighet, och först när
han lärt sig klart inse sitt mål och rätt förstår att
begagna de medel som dertill leda, är denna uppfostran
fulländad. Då ställer han sig lugn inom den
verksamhetskrets, som han sjelf åt sig skapat, och hans arbete,
väl-signelserikt för honom sjelf, bringar äfven välsignelse
åt andra. Oron och striderna äro försvunna, friden och
sjelfFömöjelsen hafva trädt i deras ställe. Åfventyren
äro slutade, den ordnade verksamheten är börjad. De
djerfva sprången hafva lemnat rum åt den
besinnings-fulla, jemna utvecklingen. — Så tillgår äfven i folkens
lif. Vår ynglingaålder — den var långvarig nog — har
sedan ett halft sekel gått tillända. Yi blefvo «klämda
mellan sköldar, tills vårt vilda mod var tömdt», och vi
Malmström. VII. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
