- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
82

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitta nu i fridens behagliga skugga, skörda frukterna af
vår tysta flit och tänka på våra forna öden, såsom
af-lägsna, betydelsefulla ungdomsäfventyr, hvilka antaga
mer och mer romantiska gestalter, ju mera de träda
tillbaka i minnets blåa fjerran. De äro oss kära, såsom
ungdomsupptågen i den mogne mannens erinring: han
önskar ej att icke hafva upplefvat dem; men ofta nog
frågar han sig med ett slags förundran: kunde jag
verkligen en gång hafva deltagit i så halsbrytande företag,
i så öfverdådiga kämpalekar? De äro honom kära
ändock, ty de satte stålet i hans lynne och guldet i hans
hjerta, visheten i hans rådslag och styrkan i hans arm,
de gjorde honom till hvad han är, en man för sig, som
känner gränsen för sin rätt och måttet af sin kraft.

Så sitta vi nu efter femtio år i det djupaste lugn,
medan krigets stormar farit fram öfver hela det öfriga
Europa, från Medelhafvets till Östersjöns kuster, och
senast för andra gången inom ett årtionde rasat invid
våra egna landamären. Oss har ingen hotat: ty föga
vore att vinna på försöket att eröfra en fattig torfva,
som odlas, älskas och försvaras af tappre män, hvilka
utmanat ingen, men också frukta ingen. Vi, i vår
af-ekilda vrå af verlden, hafva, sedan vår förening, inga
politiska misstag att ångra och försona, vi hafva ingens
rätt förnärmat, vi hafva ej öfvat något öfvermod, hvars
Nemesis vi måste vänta, vi hafva, såsom stadgade och
sansade män, skött våra egna angelägenheter utan att
lägga oss i andras på annat sätt än med våra
Välönskningar. # Vi ega fredens välgerningar och vi äro
lyckliga i medvetandet att vi icke förbrutit vår rätt till dem.

Och huru rikligt hafva ej dessa välgerningar
tillfallit oss! De förenade rikenas befolkning, välmåga,
industri, deras odling i alla riktningar hafva under detta
halfva sekel varit i ett ständigt stigande. De tvenne
obetydliga stater, som i dag för femtio år sedan ingingo
sitt oupplösliga förbund, erbjuda nu anblicken af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free