Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelet af ett folk, som, efter århundraden af förtryck
och splittring, reser sig såsom en man att kämpa för
sin nationala sjelfständighet och sin fosterländska enhet;
under det att vid Östersjöns stränder — här, så godt
som inom vår egen synkrets — vårt brödrafolk utgjuter
sitt bästa blod för hvad det dyrast eger, sitt sjelfbestånd,
mot eröfrande horder, hvilka synas hafva glömt de
första buden af folkrätt och nationalheder. — Och huru
hafva dessa hvälfningar kommit öfver oss midt under
den djupa freden? Har man ej hört någon röst, som
varnat jordens mäktige att frukta fredens trygghet, som
ropat till folken att ej för mycket bygga på det
skenbara lugn, hvars håfvor de äro blott alltför mycket
benägna att med öfvermod missbruka? Låtom oss gå till
den siare, om hvilken jag nyss talade, och spörja
honom. Så sade han redan för trettio år sedan: «Det
gifves åldrar, då de uppmärksamma kunna säga sig
hafva hört ropet: Väktare, hvad lider tiden? Det är
isynnerhet de, då lyckan blifvit så allmän, att hvar och
en tror sig kunna förvärfva och njuta den på egen hand,
då sjelfva välståndet löser de band, som sammanhålla
all mensklig sammanlefnad, och den bäst beräknande
egoisten anser sin fördel säkrast mot alla skiften
förvarad — just då inträffa oftast de stora förändringar,
som hos menniskorna intrycka tanken på ett nytt
tids-skifte»*). — Och en annan gång talar han på följande
sätt: «Det har blott under vissa mellanrymder i
historien, liksom då mensklighetens genius slumrat, gått an
att herrska genom de små medlen (alla de stora äro
rättvisans); och denna politik är så mycket vanskligare,
som den sjelf med all sin finhet ej ens är förmögen att
ana sin egentliga fiende och derföre, så snart denne rör
sig, fäktar i luften. Grundad på egoismens
beräkningar, är den också blott väpnad emot dessa. Dess första
*) Iduna, VIII, sid. 51 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
