Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst och kraft är att söndra, att sätta hvar man emot
hvar man, att försvaga, upplösa de stora naturliga och
moraliska banden mellan menmskor, att förvandla allt
till en massa af enskilda intressen och — då menskliga
väsendet alltid fordrar någon enhet — sätta denna
enhet i herrskarens enskilda intresse, i den klokaste och
starkaste egoismen. Systemet hänger tillhopa så långt
som dess förutsättning gäller, och faller öfverända med
denna, d. v. s. faller, så snart det högre
gemensamma i menskligheten blir lefvande och eldar folken —
och man kan nästan vara säker, att, ju mer den
egoistiska politikens upplösningsprocess i samhället synes
ha lyckats, ju närmare är utbrottet af den inre själarnes
flamma, som, plötsligt utplånande, försmältande,
förenande de enskilda intressena till ett högre gemensamt,
i lågorna till ny herrlighet liksom omgjuter
mensklig-hetens bild. Och hur skulle Macchiavellismens
anhängare vara beredda på en sådan förändring, då den ej
blott ligger utom deras beräkningar, utan äfven utom
grunden för alla deras beräkningar, nemligen det
enskilda intresset, och hvars sjelfva möjlighet det således
är deras första grundsats att förneka! Också nalkas
aldrig en sådan förändring utan att de genom ett
hemligt inflytande förlora koncepterna, mista sansningen och
i någon stor dårskap och orimlighet sjelfva mest
förstöra sitt välde. Det är den egna åskluft, som föregår
revolutioner och förvirrar sinnena hos de mäktiga på
jorden (Quos Jupiter vult perdere dementat). Jag har
aldrig i historien kunnat betrakta detta egna fenomen
utan att ihågkomma det rysligt sköna och sublima
stället i Odysséen om det rasande skrattet af furstarne,
Penelopes friare, innan Minerva lemnade dem som
dödsoffer i Ulyssis hand. Skalderna äro profeter. Så sitter
äfven en slags vansinnighet (hämdstraffet för egna, ofta
för förfäders skulder) vid branten af alla stora
samhälls-brytningar, och lyssnar man till hennes stämma, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
