Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har endast med lätt hand berört de två
hufyud-riktningarna af Geijers ungdomsstudier, den poetiska
och den filosofiska; ty jag kan ej anse dem för annat
än förberedelser för den verksamhet, som skulle
grundlägga hans egentliga storhet. Hans ungdoms vittra och
vetenskapliga idrotter voro endast spridda snillestrålar,
som slutligen skulle mötas till det skönaste, mest
harmoniska färgspel i ett gemensamt prisma. Detta prisma
var Sveriges häfder. Det var Geijers odödliga
för-tjenst att han gaf svenska folket en historia. Skalden
och filosofen sammansmälte i häfdatecknaren. Ingen
sådan har .funnits, som ej i mer eller mindre mån varit
det ena och det andra; ty häfdateckningen är lika
mycket konst som vetenskap.
Historien, såsom en framställning af mensklighetens
öden, måste naturligtvis röra sig på ett fält af faktiska
tilldragelser och verkliga händelser, der det tyckes att
föga annat skulle erbjuda sig åt häfdatecknarens
sjelf-verksamhet än att med all trohet och torrhet uppräkna
fakta i deras ordentliga tidsföljd. Detta är också
händelsen i det slags historia, som kallas krönika. Dock
gör man en väsentlig skillnad emellan krönikan och
häfdateckningen: det frågas derföre, hvaruti denna
skillnad kan bestå? Krönikan är häfdateckningens närmaste
källa, hvarur historiens vattusprång flödar upp mot
höjden, — den utgör* det material, hvaraf den egentliga
historien uppför sin byggnad. När det är fråga om en
tänkande insigt uti verldshändelserna och
meneklig-hetens utveckling genom dem, åtnöjer sig forskaren icke
med den omvexlingslösa anblicken af dessa händelser i
en kaotisk massa, i hviken hvarje råämne är lika
vig-tigt eller ovigtigt som det andra, sandkornet lika
in-tresserikt eller intresselöst som klippstycket, utan den
historiska betraktelsen fordrar ett lefvande sammanhang
i dessa kringströdda elementer, den fordrar en inre
benägenhet hos dem att sammanbinda sig till en ordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
