Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en djup, men, liksom tankekraften, helst inom sig
sluten känsla, framfor allt genom ett sinne, som är
mäktigt af stora uppoffringar, i afgörande ögonblick aldrig
känner fruktan, och lätt höjer sig öfver det förgängliga.
Denna tapperhet i ordets bästa bemärkelse har varit
vårt folks ädlaste arfvedel, är den gedigna metall i
själen, hvilken ur olyckornas slipning alltid framgått lika
hvass och ren»*). — Det är med dessa ord, som Geijer
slutar nyssnämnda nordiska topografi i dess senare
redaktion i Svea Rikes Häfder. Lärorikare tankar i ädlare,
allvarligare ord hafva aldrig blifvit inskärpta hos
kommande slågter, och mer än en svensk yngling torde af
dessa tankar och dem, ur hvilka de härledas, hafva lärt
sig inse nödvändigheten att våga kämpa för att kunna
lefva. — Såsom ett märkvärdigt prof på denna förmåga
af divination, som tillhör det sanna snillet, och ett
bevis på denna nödvändighet för häfdatecknaren att i en
viss mån vara skald för att kunna vara sann, — hvarom
jag i det föregående talat —, kan anföras att Geijer
vid den tidpunkt, då han författade denna
oöfverträff-ligen sanna topografi öfver Norden, ännu icke med egna
ögon sett största delen af Sveriges landskaper. Det var
ur hörsägner, historiska studier, forskningar på kartan
som han hemtade materialet till bilden, men det var
framför allt genom fantasiens konstbildande kraft, som
han förmådde sammanbinda dessa fragmenter till ett
helt — af hviken sanning, åskådlighet och lif!
Redan några år tidigare hade Geijer genom en
liten skrift, som jag ej får glömma, emedan jag finner
den i sitt slag särdeles vigtig, ådagalagt sin förtroliga
bekantskap med Nordens fornminnen inom ett annat
område, — nemligen vår medeltids folkpoesi. Jag
menar inledningen till den år 1814 utkomna samlingen af
Svenska Folkvisor. Det fanns intet område af nordisk
*) Svea Rikes Häfder, sid. 51 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
