Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fornkun8kap, som hans forskande öga lemnade
oundersökt, intet, der hans snille ej gjorde nya rön eller
åtminstone nya slutföljder. En djupsinnigare analys af
denna vitterhets väsen än dessa få blad innehålla har
ännu icke blifvit gjord. Jag tillåter mig att i
sammanhang med nyss gjorda citat anföra ett bland de mest
betecknande ställen i denna ypperliga skrift: «1 den
gamla nordiska naturpoesien är förhållandet till naturen
märkvärdigt. Det synes att menniskan här ej får hvila
vid dess sköt med barnslig tillförsigt och njutning
såsom vid en moders bröst. Derföre ställer hon sig emot
den såsom makt mot makt, ja, rättare sagdt, såsom
ande mot ande; ty hela naturen, som träder emot henne
i stum hårdhet, förandligar hon och ger den afsigt,
liksom för att ega att strida med en like, och de stora
skogarne och strömmarne, hafvet och bergets höjd och
jordens metalliska djup har hon befolkat med egna
makter; emedan de i Norden mer än på något annat ställe
såsom sådana låta känna sig. Deraf den trollkraft, som
genomgår den nordiska poesien, der den ännu lefver i
Odins gamla runor: — blott ett symboliskt uttryck af
menniskans andeliga välde och kamp med naturens
makter. Deraf äfven den egenhet att den nordiska visan
aldrig uppehåller sig med naturbeskrifning, om ej för
att beskrifva det välde, som menniskan med ett slags
poetisk allmakt kan utöfva öfver den. Så finner man
den ofta på det behagligaste framställa harposlagens
underbara makt att komma allt att blomstras, att
grönska och på lefvande varelser visa ännu mer
förvånande verkningar. En märkvärdig egenhet både i
historiskt och poetiskt afseende; ty den har
sammanhang med den inre trängtan efter blidare himmel, efter
sol, som af ålder dref nordbon mot södern.–-
Allt hvad man talar om nordens och söderns motsats,
ofta med ett slags förakt för den senare, är blott prat,
om man ej tillika förstår deras sammanhang. Alla ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
