Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter röra vid hvarandra, och Norden ligger Södern
närmast. — I allmänhet yttra sig i den nordiska
poesien de mäktigaste motsatser: den är till sitt innersta
väsen afgjordt tragisk, äfven i sin ironi och lustighet.
–-Denna fantasiens makt, eld och djup, som
redan är ett arf ur Odins borg och hörbart arbetar inom
de gråa forn9kalders metallbröst, ligger äfven i den
nordiska romansen i enfaldiga former innesluten, ja gör
der så mycket större verkan, som hon är fullkomligt
okunnig om sin förmåga, och det är ur ett par
barns-liga ögon^ som denna inneburna djupsinnighet konstlöst
blickar emot oss. Men verkligt hänryckande är hon,
när dessa egenskaper synas mildrade af kristendomens
anda. Den berättelsen lifvande känslan, som enligt den
stränga nordiska arten ej ännu tillåter sig några lyriska
utbrott, sprider då likväl en själens vällukt, jag vet ej
bättre säga, öfver den enkla framställningen, som är
obeskriflig; och den som t. ex. ej i visan om Axel och
Wahlborg kan förnimma den, har ännu ej haft hjerta
att se poesien in i själen»*). — Jemför man härmed
hans undersökning om Omqvädet i den nordiska visan,
så skall man erkänna att detta slag af fosterländsk
forn-häfd icke haft en grundligare kännare än Geijer,
hvilken vågade nalka9 folkets, det svenska folkets, egen
underbara sångmö med den besvärjningskraft, att han
vann hennes fulla förtroende och från hennes egna
läppar lockade lösningsordet till den fosterländska
folkdiktens länge oförstådda gåta.
Det var genom sådana förberedelser, som han
invigde sig åt häfdatecknarens kall. Efter at t hafva
grundlagt den förtroligaste bekantskap med fäderneslandets
natur och folk, efter de outtröttligaste forskningar i vår
och våra stamförvandters historiska urkunder, efter de
*) Valda Smärre Skrifter I, sid. 294 f.
Malmntröm. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
