Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
massor af förberedelser till ett verk, ej bäfvar för att,
liksom till förströelse och hvila, begynna ett annat, som
borde kräfva sin mans odelade krafter. Sannerligen —
Geijer har med den skoningslösa sjelfbesegrande kraft,
som fordras af nordens son, såvidt honom skall väl gå,
tillämpat på sig sjelf det arbetets evangelium, som han
predikat för sitt fädernesland! Och skulle någon vilja
vända honom till en förebråelse det beklagliga faktum,
att han lemnat sina väsentligaste företag ofullbordade, så
bör han ihågkomma, hvilket arbete kräfde icke blotta
början! Hvilken oerhörd ansträngning att bryta de nya
vägar, som han bröt, och öfverallt uppresa vägvisare för
efterkommande! Må de följa hans anvisning, och han
har verkat nog för en mans krafter.
Jag har i det föregående antydt den sanna
häfda-teckningens ändamål. Det är i korthet framställningen
af samhällenas utveckling till ett godt eller ondt, till
förkofran eller förderf, till sjelfständighet eller träldom
enligt de vilkor, som härflyta ur folkandens egen inre
lag — och med ständig hänsyn till mensklighetens
allmänna bestämmelse att städse fortgå i odling och frihet.
Enligt detta ändamål bestämmes äfven häfdateckningens
8 an na metod, som består i en sådan anordning af de
historiska tilldragelserna, att de alltid synas sträfva till
ett verkligt mål — närbeläget eller aflägset —, kring
hvilket de alla omsider sammansluta sig för att bilda
ett fullständigt helt. Detta mål kan ej vara något annat
än samtiden; ty längre har naturligtvis ingen historia
hunnit; hvarföre häfdatecknarens uppgift alltid i sista
rummet blifver att genom det förflutna förklara det
närvarande och med det samma i mer eller mindre mån
lyfta slöjan af det tillkommande. Ty den inre lag, som
styrer samhällenas utveckling, är och förblifver den
samma; och är, genom noggrann aktgifvelse på
händelsernas gång, denna lag funnen, så låta sig äfven de
framtida tilldragelser, som måste lyda densamma, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
