Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återkomma — det var Gustaf Adolfs och Axel
Oxen-stjernas. Sveriges stora generaler under trettioåriga
kriget voro alla adelsmän — det Sr en sanning; men en
annan sanning är denna: att detta tidehvarf var ett
tidehvarf af allmän krigisk enthusiasm, hvilken lifvade
hela svenska folket, från konungen ned till bonden —
ett tidehvarf af gemensam hjeltestorhet, ett sådant, som
de flesta folk någongång upplefvat; och en annan
sanning är denna: att den tidens ande, tack vare adelns
egen öfvervigt, var sådan, att den ofrälse förtjensten var
litestängd från alla chefskaper, så vida den ej först
no-biliserades. Men — hvarföre också sluta adelns historia
med detta tidehvarf? hvarföre icke fortsätta den genom
Carl XI:8 vanmäktiga förmyndarstyrelse och frihetstidens
korruptionsregering till Anjalaförbundets nidingsdåd och
illbragden af den tredje Gustafs lönnmord? Med denna
hastiga tillbakablick genom förflutna sekler torde det
vara tid att lemna detta ämne, helst oip man, med
Geijer, känner sig öfvertygad att, i trots af alla
protester, svenska folket en gång för alla afslutat räkningen
med sin adel.
Den frihet, som var Geijers lösen, och som jag ej
kan undgå att anse såsom den lefvande och lifvande
anden i hela hans verksamhet, torde likväl icke så helt
och hållet, som mången tror, sammanfalla med den
frihet, som utgör dagens lösen. Ty hans frihet var ej
friheten för dagen, utan friheten för seklerna, för
evigheten. Hans frihetsbegrepp bildade sig ursprungligen
ur betraktelsen af svenska bondeståndets urgamla
sjelf-ständighet: det omfattade denna sannt borgerliga frihet,
som grundar sig på medvetandet ej mindre om pligt,
än om rätt, — som hvarken trotsar eller ryggar och
villigt underkastar sig lagen, emedan den inser att
lagen är frihetens eget sjelfskapade bålverk. Han
upphörde aldrig att vara konungsligt sinnad; men han ville
tillintetgöra hvarje afstånd mellan konung och folk, ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
