Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Be väldige herrar med skri och med dån
Slå riken och byar omkull;
Tyst bygga dem bonden och hans son,
Som så uti blodbestänkt mull.
Denna Geijers kärlek till Sveriges bondestånd,
denna hans enthusiasm för folkfriheten, hvilka snarare
hos honom tilltogo med åren, dikterade den dom, som
han slutligen fällde öfver Sveriges adel. Yi minnas
hvilka rop då höjdes, hvilka utmaningar då oroade den
vördnadsvärde gamle mannen under hans sista lefnadsår.
Det finnes nemligen menniskor, som ej kunna förlåta,
äfven när de för längesedan blifvit för vanmäktiga att
straffa. Huru lyckliga känna de sig icke då, om någon
finner sig benägen att i deras ställe föra deras talan!
De funno en sådan. Och Geijer vederlädes icke; ty
man vederlägger icke historien. Men historieskrifvaren
dog, och svens^i folket välsignar hans minne.
För att säga blott ett ord i denna tvistefråga,
låtom oss upprepa historiens ovederläggliga vittnesbörd:
«det har funnits tider då Sveriges adel sökte att göra
svenska bonden lifegen». Detta är domen öfver vår
adel. Mången bland dem, som nu anse sig oförhindrade
att kasta skugga på den store häfdatecknarens minne,
derföre att han vågat uttala en historisk sanning, torde,
i den händelse att adelns tilltag lyckats, kanske hafva
varit född till träl åt en nyckfull herre; i stället för att
han nu erhållit en fri mans uppfostran genom de
framfarna konungars försorg, som frälsade bondens frihet.
Och hela fäderneslandets gemensamma öde i denna
händelse — derpå bäfvar jag att tänka. Ty det är
otvifvel-aktigt att Sveriges adel — oaktadt all sin krigsära, som
jag ej vill bestrida den — aldrig med sina skaror af
lifegna skulle hafva kunnat upprätthålla fosterlandets
sjelfständighet. Dessutom bör vid denna fråga noga
bemärkas, att svenska adeln ej haft mera än ett lysande
tidehvarf, till hvilket dess försvarare också oupphörligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
