Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändig för verlden och ett högst oförlåtligt högmod.
Menskligheten är ej nog fattig på krafter för att
be-höfva med hvar och en enskildt köpslaga öfver hvad
för henne skall ske. Hon är tvärtom tillräckligt rik. och
behöfver i intet afseende låta pruta med sig. Ingen lära
står i historien skrifven med outplånligare drag än läran
om den enskildes fullkomliga obetydlighet, i afseende
på hvad han kan uträtta. Ingenting motsäger hon så
rakt som den tanken att till någon stor, för
menskligheten vigtig förändring, den eller den personen varit
omistlig, de eller de omständigheterna helt oumbärliga.
Hvad en i sådant hänseende ej vill eller kan uträtta,
uträttar helt säkert en annan under andra
omständigheter och på ett annat sätt. Historien skulle på hvar
och en sådan knut kunna ha oändligt många
upplösningar. Hvad den högmodige anser sig ensam
förbehållet, är just det som han ej utför. Ja, liksom till håta.
och spott öfver menniskors egen tanke om sin egen
förmåga, är det just det förvånande och förundrans värda,
som ofta finnes utfördt genom de ringaste redskaper.
Att lefva och lefva låta är genom historien en
grundsats af en i sanning obarmhertig tydlighet. Vill åter
någon i hvad bana som helst, med hög tanke om sin
egen förmåga, beröfva verlden sin oskattbara medverkan,
och behaga sig sjelf i ett förnämt stillasittande, så må
han vara öfvertygad att tidens hjul vänder sig honom
förutan, och vänder honom sjelf derjemte»*).
Jag har genom anförandet af dessa ord vändt
uppmärksamheten på Geijers förhållande till den studerande
ungdomen — den ungdom, som nu samlats att fira den
älskade lärarens minne. I detta förhållande framträder
i sin kanske skönaste skepnad allt det älskvärda,
intresserika, rent menskliga af Geijers sällsynta
personlighet. Ty det var ej mindre med hjertats band än med
*) Iduna VIII, sid. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
