Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snillets makt, som han genom så många skiften vid sig
fästade denna ungdom. Den kände sig dragen till
honom af en inre sympathi, som var mäktigare än alla
tillfälliga kollisioner, och som jag ej kan förklara på annat
sätt, än att den unge lärjungen städse kunde känna sig
stå till honom i förhållandet af man till man. Ty Geijer
upphörde aldrig att först vara menniska såsom en
annan, och sedan allt annat hvad han var. Derföre kunde
den djupa vördnad, hvarmed ungdomen betraktade sin
snillrike lärare, låta förena sig med det förtroliga
närmande, som ungdomen af ålder vant sig att anse såsom
sin hardt när naturliga rättighet i afseende på honom.
Säkerligen hafva få lärare genom sin inflytelse på
ungdomen verkat så mycket för studiet af sin vetenskap
som Geijer, och säkerligen hafva också få varit till den
grad föremål för ungdomens fortsatta hyllningar af
tacksamhet, af kärlek och beundran som han. Alltsedan
han år 1812 för första gången besteg den akademiska
kathedern, tills han efter mer än trettio år nedsteg
der-ifrån, hörde sådana hyllningar snart sagd t till ordningen
för dagen. Också torde man sällan få höra sådana
akademiska föredrag som hans. Utan at t vara vältaliga i
ordets vanliga mening, utan att ens vara lediga, gjorde
de genom den étyrka, hvarmed tankarnes ännu
grof-huggna massor framvältades, den djupa känsla, hvarmed
hvaije nybruten sanning lyftades i dagen, — de gjorde,
säger jag, i denna sin ursprungliga, stundom kaotiska
form, ett långt mera gripande intryck än den mest
fulländade vältalighet. Hans föreläsningar voro högtider,
ej blott genom åhörandet af de snillrika sanningar, som
då första gången sågo dagens ljus, utan äfven genom
skådespelet af det arbete, hvarmed de framsprängdes ur
tankens djup. Han inbjöd sina åhörare till vittnen ej
blott om sanningen, utan äfven, så att säga, om
sanningens födelse och dess dop i tårar: också tyckte sig
hans åhörare känna dessa sanningar liksom från deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
