- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
128

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tan. Ty sådana platser fyllas icke. Upsalas studerande
ungdom skulle ej vara värd att hafva haft Erik Gustaf
Geijer till sin lärare, om den ej rätt djupt och lifligt i
detta ögonblick kände hvad den i honom förlorat.
Läraren, vetenskapsmannen, ungdomsledaren , kunna
måhända ersättas — det höfves oss ej att anse det
omöjligt; men menniskan? Och dock var det just denna,
som för honom var det högsta. Må tänkaren trösta sig
med den ande, som lefver och skall verka hos samtid
och efterverld; men detta, just detta varma, rika,
älskande hjerta — det har uppliört att klappa för oss.
Gud välsigne honom för hvad han oss lärt genom ord
och handling, nu när han är tagen ifrån oss! — Och
skulle jag vid denna qvalfulla tanke ännu vilja söka en
tröst, så ville jag låna den ur den hädangångnes egna
ord: «Det finnes intet i tysthet välsignadt minne, som
icke verkar välsignande. Men en sådan verkan är
öfver-allt lifvets — icke dödens. Också lefva de döde»*).

Hör, milda vindar susa nu som då,

När sista vårsol från sin himmel blå
Såg ynglingar, en sorgklädd skara, skrida
I stum beklämning vid hvarandras sida:

Der mången hviskning gick från man till man:

«Hvem skall oss unga älska så som han?»

Och mången tår fick falla utan hinder —

En gärd af kärlek — från de ungas kinder.–

De skrida, skrida, stanna vid en graf,

Att gifva jorden åter hvad den gaf,

Ty flydd var längese’n den ädle anden
Till hemmet i de onämnbara landen.

Men för den bår det dyra stoftet bar
Sig sänkte tyst de sörjande standar;

Dock ord för hjertats vemod egde ingen,

Och stum som förr sig löste brödraringen.

*) Litteraturbladet 1839, N:o 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free