Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan anledning ådrog sig hans uppmärksamhet, uttalade
sig, om ej på annat sätt, derigenom, att han beklagade
sin obekantskap dermed. Ingenting, som fordrade
användning af mensklig kraft, aktade han under
menni-skans värdighet. Ty han sjelf var en menniska, som
just genom sin inre harmoni representerade
mensklig-heten, i den mening, att han lifligen uppfattade hela
mensklighetens behof. Deraf var också en följd, att
han, med utseendet af den stoltaste man, i grunden
var deu ödmjukaste menniska, att han, ehuru
stundom uppfkrande, var den försonligaste, och aldrig
drog i betänkande att först räcka handen äfven åt den
underordnade, och att han, ehuru lika patriarkaliskt
sträng i sina sedliga grundsatser som kristligt varm i sin
religiösa tro, var den mildaste domare öfver den
vilse-förde och den tålsammaste tvistare med den olika
tänkande. Han var lika långt från indifferentistens
liknöjdhet, som från ifrarens hat. Ty hanvvar en menniska
och han såg i hvarje annan en menniska. Det är
naturligt, att denna inre harmoni skulle göra sig gällande
i hans yttre — i hans hvardagliga umgänge med
men-niskor. Han var i detta afseende i ordets egentliga
mening en älskvärd man, som förstod att finna sig och
blifva hemmastadd i alla förhållanden, särdeles i sådana,
der andra svårligen skulle’ hafva gjort det, och det var
sällsynt att han någonsin förlorade sitt goda lynnes
jemnvigt — annat än skenbarligen, och när han i sina
angelägnare tankar möjligen kunde känna sig störd af
omständigheter, som föreföllo honom lumpna för
tillfället. Detta hans goda lynne uttalade sig som oftast i
en humor, hvars godsinta originalitet lefver i friskt minne
hos dem, som njöto hans personliga bekantskap.
Mine herrar! Min skildring af den oförgätlige —
den må befinnas hurudan som helst — är nu slutad.
Han är gången ifrån oss, och säkerligen skall ingen
kunna fylla den plats, som han lemnar tom i våra hjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
