Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen sökte de gerna öfverallt den franska förebilden;
men det var likväl alltid i en fullkomligt svensk spegel,
hvari de ville se den återgifvas. De sökte tvinga det
svenska språket att uppmjuka sin naturliga råhet för att
kunna smyga sig efter de former, som i ett främmande
land rundats och slipats under nötningen af tvenne
seklers kultursträfvanden. Att de lyckades så väl som
efter-verlden erkänner att de gjorde, bevisar deras riktiga
insigt i modersmålets lynne och anda. Allt hvad vårt
språk eger gemensamt med det franska i uttryckets
klarhet, smidighet och skärpa, i stilens tukt, behag och
enkelhet utvecklade sig under deras händer ur språkets
inneboende rikedom. Det tillhör en opartisk efterverld,
äfven om den berömmer sig af en djupare och sannare
insigt i ett och annat, som hörer till språkets odling,
än des8e gamle egde eller på sin tid kunde ega, att
med tacksamhet erkänna sin förbindelse för ett så
välbetänkt och lyckadt företag. Vi behöfva i sanning icke
befara, att vårt språks germaniska karakter deraf hotats
med undergång eller ens tagit den ringaste skada.
Språkets ombildning åtföljdes af den poetiska
litteraturens. Båda förvandlades samtidigt, plötsligen och
nästan utan all öfvergång till något annat än de varit.
Samma folk, som femtio år förut varit ett tåligt och
bifallande vittne till Runii vittra idrotter och
hexproces-semas grymma autodaféer, hade redan lärt sig uppfatta
den smakfulla regelbundenheten i skaldeverk, som voro
utarbetade efter de lagar, som Malherbe och Boileau
stiftat, och att med stigande bifall lyssna till de läror,
som spriddes öfver verlden af Voltaire och hans
skeptiska ’ skola. Det så kallade upplysningens tidehvarf
uppstrålade på en gång öfver Sverige med all den
klarhet, hvaraf det var mäktigt. Det var naturligt, att denna
upplysning icke genast kunde nedtränga till massan af
folket, utan lade sig, så att säga, på dess yta,-såsom ett
sällsamt glänsande återskén af en främmande bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
