Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utländsk resa till Tyskland, Frankrike och England,
blef han vid tjugusex års ålder utnämnd till professor i
litteraturhistorien och tre år senare till professor i
historien och moralen. At kyrkans tjenst, i hvilken han
allt framgent ådagalade ett så oförtröttad t nit, hvarom
vittna så väl hans dithörande skrifter, som det minne
han efterlemnat hos sina församlingar på skilda orter i
fäderneslandet, egnade han sig redan tidigt. Han
prest-vigdes år 1803 och tillträdde samma år ett
prebende-pastorat vid det universitet, som han tillhörde. Sitt
akademiska lärarekall fortfor han att utöfva ända till
dess Finland upphörde att vara ett svenskt landskap.
Under denna tidrymd infaller första perioden af
Franzéns vittra författarskap. Man känner andan af det
tidehvarf, som derunder utkämpade sina stora strider,
man känner de stora hvälfningar, som derunder skakade
menniskans både yttre och inre verld och som hotade
alla de heligaste traditioner inom religionen,
vetenskapen och staten med undergång. Under sådana
förhållanden är anblicken af en författareverksamhet af det
skaplynne som Franzéns lika öfverraskande som
angenäm. Medan det gamla europeiska samhället darrade
under jordskalfvet af de förfärligaste revolutioner, som
de nyare folkens historia minnes, medan menniskornas
uppmärksamhet med öfvervägande intresse var fästad på
de blodiga taflor, som den franska demagogien
upprullade, medan äfven den bättre delen af Europas ungdom
med krigisk förtjusning drömde sig med i den unga
republikens första vapenbragder, syntes den finska
skalde-ynglingen fly tillbaka från den yttre verldens oro till
den fridfulla helgedom, som gömdes i hans eget bröst.
Det var midt under stormarne af detta upprörda
tidehvarf, som han lät fäderneslandet förnimma de första
slagen på en lyra, som ej egde några andra toner än
fridens, oskuldens och försonlighetens. Och det var icke
af en naiv obekantskap med tidens rörelser, som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
