Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktkonst kunde hålla sig oberoende af dem: han hade
tvärtom under sin utländska resa vistats midt i deras
brännpunkt, den franska republikens hufvudstad: han
hade till oeh med för ett ögonblick käilnt sig gripen af
deras hänförande kraft och helsat den nya friheten med
ett poem på fransk vers, hvilket han egde den ädla
frimodigheten att efter trettio års förlopp offentligen
ut-gifva såsdm ett slags tillegnan framför ett bland sina
mest betydelsefulla större skaldestycken, Julie de S:t
Julien. flan tillhörde icke dessa kallt reflekterande
skaldenat^er, hvilka endast derföre icke läto dåra sig
af revolutionens löften, emedan de ställt ett nyktert
förstånd på vakt att räkna hjertats slag och kallat en
prosaisk erfarenhet till hjelp att binda fantasiens vingar:
han, likasom Schiller, lyssnade med bifall till frihetens
och de menskliga rättigheternas härskri: han var till
och med en bland de sista att öfvergifva hoppet om en
till mensklighetens bästa ledande upplösning af det stora
frihetsdramat. Den nyssnämnda sången till franska
friheten var nemligen författad år 1795, efter skräckväldets
fall. Men skaldens lyckliga instinkt ledde honom tillika
till det medvetande, att menskligheten eger äfven andra
intressen att tillfredsställa än sådana, hvilkas strider
utkämpas på kabinetternas, nationalförsamlingarnes och
slagfältens tummelplatser, och att den frihet, som icke
unnar en fullt harmonisk utveckling åt menniskans alla
anlag och full tillfredsställelse åt alla hennes förnuftiga
behof, är en omogen frukt, som man i förtid brådskat
att nedskaka från den allmänna odlingens kunskapsträd.
Den franska friheten var, såsom bekant är, i många fall
blott en ny form af förtryck, till hvars sällsammaste
läror äfven hörde den, att menniskorna skulle tvingas till
frihet. Religion, vetenskap och konst tvingades att träda
i tjenst hos en frihet, hvars första handlingar inneburo
ett våld, som mer än tillräckligt redan från början
ådaga-lade dess ensidighet. I sjelfva verket var denna frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
