Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckt den sköna sida, som det orättvist föraktade
eller förbisedda föremålet egde. Säkerligen höra
Franzéns lika tjusande som anspråkslösa miniatyrbilder af
sådana öituationer, som dagligen förekomma i det
mensk-liga lifvet utan att fästa någons uppmärksamhet, till de
skönaste teckningar, som skaldens pensel skapat. Hans
konst att uppfatta och för åskådningen fästa sådana
flyktiga drag ur det vanliga lifvet, som hvar och en
upplefvat, njutit för ett ögonblick och sedan förgätit,
för at t ånyo tusende gånger upplefva, njuta och förgäta
dem, är mästarens. Framför allt var han mer än de
flesta lycklig i konsten att framställa sådana spridda
drag under en i högsta grad förädlad och intagande
gestalt. Det slag af skaldekonst, som företrädesvis
samlar dessa betecknande drag ur det prosaiska lifvet till
betydelsefulla poetiska bilder, nemligen visan, var då
för tiden särdeles omtyckt och lefde i ordets egentliga
mening på folkets läppar. Sådana visor diktar man ej
mera på svenskt tungomål. Jag fruktar, att de gamle
tagit den konsten med sig i grafven. Franzén var icke
ensam i denna diktart; men hans visor ega ett
egendomligt skaplynne, som gör dem lätta att igenkännas
från de öfrigas. Det är oskulden sjelf, som diktat dem:
äfven deras skalkaktighet är löjet på ett barns läppar.
Jag vill blott erinra om hans kända dryckesvisor. Man
har efter ett halft århundrade icke tröttnat att lyssna
till de hänförande tonerna af hans «Goda gosse, glaset
töm», dessa milda ljud, som i mer än ett afseende
påminna om barndomens skuldlösa fröjder på samma gång
som de häntyda på ålderdomens fridfulla glädje. Inför
sådana ljud tystnar det dithyrambiska bullret, det
upprymda hjertat samlar sina lössläppta känslor och söker
efter en högre betydelse i glädjen. Det är icke den
vilda bacchanten, det är den ömma älskarinnan, som
bjuder ynglingen det glas, som han skall tömma för
henne, för kärleken, för vänskapen och sist för ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
