Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen. Det är icke det förflygande ruset, som här firas,
det är den sällhet, som räcker till för hela lifvet,
emedan den städse haft sitt mål och sin gräns.
«Vin och vänskap smaka godt,
Då de gamla blifvit.»
Jag känner ingen i sitt slag skönare sång, än
denna i all dess behagfulla enkelhet. Den är en af det
gamla Greklands gratier, som i ett ögonblick af
be-8inningsfull yra kastar murgrönskransen kring sitt hår
och fuktar sina läppar i den ädla drufva, som hon
räcker åt en älskande yngling, att i den tömma en ekål
för det käraste, det heligaste, hans hjerta känner.
Liksom Franzén ofta genom sin skaldekonst
förädlar ändliga och till utseendet helt obetydliga föremål,
då han i dem inlägger befryndade andliga betydelser,
så leker han stundom äfven med de anspråk, som
åtfölja de af naturens lagar, af omständigheterna, af många
tillfälliga yttre inflytelser beroende företräden i lifvet,
såsom skönhet, lycka, ungdomskraft. I en till hälften
skämtsam, till hälften vemodig ton och med den egna
lätta gratie, som synes hafva försvunnit ur vår vitterhet
med den gamla sångarskolan, griper han fatt i lifvets
motsatser, uppvisar den förgängelse, som hugger sin
tand i den jordiska tillvarelsens kärna, medan ännu dess
yta glänser af alla helsans och hoppets färger. Han gör
det icke för att rödja väg för den tröstlösa lefnadsåsigt,
som i denna verlden icke ser något sannt lif, någon
sund verklighet, ej heller för att i en sträf didaktik
meddela ungdomen mer eller mindre prosaiska
lefnads-reglor, och ännu mindre för att med en
menniskofiendt-lig skepticism kunna hånle åt menniskors oskyldiga
sträfvanden till sällhet i lifvet: tvärtom andaö just dessa
hans sånger den godmodigaste epikureism, och måhända
stå just de hans samtids öfriga vitterhet närmast i anda
och lynne. «Allt är fåfängligt under solen»: just der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
