Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som när hon äfven der, hvilket hon gerna och ofta gör,
återtager sin första ungdoms barnsliga uppsyn och låter
sitt välkända oskuldsfulla leende kasta sin skära
belysning öfver bilder af strängare poetiskt allvar, eller, kanske
rättare, öfver sådana poetiska bilder, som låna sin mera
sorgsna karakter af den sorgsna verklighet, som de äro
ämnade att återgifva. Sådan är den belysning, hvarmed
Franzén öfvergjuter sin samtids bedröfliga verklighet i
de «Tidsbilder», som han hopfattat till en
sammanhängande cykel, att följa näst i ordning efter de nyssnämnda.
Han låter, genom den jungfruliga touchen af sin pensel,
eller, för att tala mera egentligt, genom den milda,
försonande, kärleksfulla uppfattningen af sitt rika men
sönderbrustna ämne, om jag så får säga, ett sken af
den första skapelsedagens morgonskimmer leka på de
dystra, hotfulla ruiner af mensklig lycka, som tidens
härjningar efterlemnat åt kommande slägten att
undan-rödja eller återuppbygga. Hvarifrån tog han denna
milda, välgörande dager öfver sina tidstaflor? Helt
säkert från det eviga, af alla tidens tvifvel och sorger
oöfvervunna hopp, som kristendomens löften qvarlemnat
i ett barnsligt sinne. För honom, den kristlige skalden,
åt hvilken barndomens tro genom ungdomens frestelser,
mandomens forskningar, ålderdomens pröfningar räddat
barnets oskuld — för honom, den kristne presten, som
under ett tidehvarf af tvifvel och bespottelse högre än
de flesta bar lammets segerfana framför Guds församling
— för honom kunde icke tiden, icke en gång den tid,
som var hans egen, vara den hedniska Titan, som
slukar sin egen afföda och omgifves af alla förstöringens
sinnebilder — utan — för att låna en bild, som, ehuru
tecknad af en annan pensel, likväl med skäl ansetts
värdig att inleda serien af Franzéns «Tidsbilder», såsom
ett uttryck af den allmänna poetiska åskådning, som
genomgår dem — för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
