Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenheter i hans lynne, som man stundom hörde dem
med en naiv förundran omtala. Jag kan ej utan en
ljuf rörelse blicka tillbaka på detta skaldens första hem
efter hans öfverflyttning på svensk grund. Det är en
idyllisk tafla — ett tjusande barndomsminne, vid
hvilket min tanke gerna dröjer: ett täckt landskap,
bestrå-ladt af sommaraftonens sol, lifvadt af milda, sköna,
behagfulla menniskogestalter, en sammanfattning inom en
enda ram af allt hvad religionen har mest tröstrikt,
dikten mest oskuldsfullt, den menskliga sammanlefnaden
mest älskvärdt. Jag begär icke, att enhvar skall finna
denna tafla så poetiskt intagande som jag, hvilken ännu,
så att säga, ser den med barnets öga och införlifvar
den med hvarje hågkomst af hjertats första tjusning
under sångens makt, och som derföre ännu ser skaldens
forna boning i skimret af det purpurmoln, der hans
Fanny en gång skulle sitta.
Franzén begagnade ledigheten vid sitt pastorat på
landet — jag tager ordet ledighet i dess fornromerska
betydelse såsom ledighet till andliga sysselsättningar —
till att ordna sina samtliga poetiska arbeten för att
«slutligen sammanbinda dem till en helhet, som skulle
öfver-lemnas åt allmänheten. Det intagande galleri af
poetiska t aflor, som han ville skänka fäderneslandet,
öppnade han med de smärre, till största delen ungdomliga
skaldestycken, som jag i det föregående sökt att
karakterisera genom kännetecknet af en oskuld, enkelhet och
naivitet i känslan, som sväfvar på gränsen af
barnslighet och äfven med förkärlek gör barndomen till föremål
för sin hyllning. Jag vill ej påstå, att Franzéns
sånggudinna inom denna krets är i högre grad enlig med
sig sjelf, än i någon annan af de många, i hvilka hon
inträdde; men det ser likväl ut, som om hon derinom
med större otvungenhet utvecklade sitt till hälften
vemodiga, till hälften lekfulla behag. Åtminstone är hon
inom poesiens öfriga områden ingenstädes så tjusande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
