Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelse. När han uppställer det eviga till motsats mot
det timliga, när han med föreställningen om det
gudomliga förödmjukar menskligheten, är det icke för att
krossa och tillintetgöra denna, utan endast för att väcka
hennes besinning af de högre andliga syften, som hon,
under det rastlösa jagandet efter jordiska ändamål,
förgäter eller föraktar. Det är vid anblicken af de efter
menskligt mått ofantliga krafter, som uppbjödos för det
dåraktiga ändamålet att grundlägga eviga välden på
jorden, att bereda en oförgänglig lycksalighet i tiden,
att förvärfva en evinnerlig ära i lifvet — det är vid
anblicken af dessa skarpa motsägelser, hvilka hans öga
genomträngde, som hans sångmö uppstiger på det
sublimas höjd och uttalar sitt: «0, fåfängligheternas
fåfäng-lighet!» och «allt är fåfänglighet!» Der han åter ser
menniskan använda sina krafter att utbilda sin ande till
sedlighet, till vishet och skönhet och uppfostra sitt hjerta
till dygd, till kärlek och tro, der ser han ingen
fåfänglighet i hennes sträfvanden, der ser han i det goda,
aom hon söker att förvärfva, en evinnerlig verklighet,
som ingen tid förtär och ingen evighet tillintetgör.
Gudsfruktans trygghet, vishetens tillfredsställelse,
dygdens sälla utöfning under fredens välgerningar är den
motsats, som han i sina «Tidsbilder» uppställer emot
tviflets förtviflan, sjelfviskhetens sjelfförstöring,
ärelystnadens förhärjningar. Denna motsats grundar sig på
menniskans medvetande om all tings förgängelse,
hvilket sjelft är det enda oförgängliga under solen, det eviga
hos menniskan — den tår, som återstår efter tidens
bubbla och som icke är ett intet, utan ett ringa men
ofelbart utsäde för evigheten. — Skalden sjelf belyser
sin åsigt af den betydelse, som han fäster vid
fåfänglig-heten af menskliga sträfvanden i en annan af sina
«Tidsbilder»*) genom följande praktfulla stanser:
*) Tidens hopp. 1794.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
