Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu ett sekel föds och löften ger, som ljuga:
Jag tror ej drömmen mer om verldens lugn och ljus.
Att bättre sina offer suga
Vampyren «öfver dem med sina vingars sus.
O, ödets grymma lek! Lik den utaf naturen,
Då vandrarn, bränd af törst, en flod i öknen ser;
Men, sprungen dit i kapp med djuren,
En luftbild finner blott och faller andlös ner.
Dock gläder du mig än, regnbåge, som der strålar
På tidens mörka moln. Ar du ett färgspel blott,
Det är dock ljuset, som dig målar:
Din glans är ett bevis att det ej undergått.
Och åter i en annan*):
Der dö väl många bubblor bort,
Som glänste för min syn;
Men nya växa innan kort
Med lika bild af skyn.
Och lika falska? — Ja, än se’n!
Låt bubblorna förgå:
Det ljus, de brutit, strålar än,
Oeh skall allt högre nå.
Den mest utförda och måhända äfven den mest
betydelsefulla i denna kedja af «Tidsbilder» är den, som
öppnar densamma: «Julie de S:t Julien». Författaren
har i den samlat sina hågkomster från sin vistelse i
revolutionernas hufvudstad, likasom han i den nedlagt
sina menniskoälskande och förhoppningsfulla åsigter af
de stora tidsrörelsernas betydelse. Skalden har sjelf i
sitt företal till detta poem antydt den synpunkt, ur
hvilken det hela och dess väsentligaste detaljer böra be-
*) Ny åravisa, 1797.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
