Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonbliekets glädtighet betrakta denna rastlösa ifver,
som utvecklar sig nedanför honom, såsom en brokig
barnlek, åt hvilken han egnar ett olympiskt löje, —
han är berättigad dertill, emedan ingen bättre än han
känner det djupa allvar, som går i bredd med flärden,
den djupa sanning, som skymtar under skenet i
mensk-lighetens*! lif. Franzéns ålderdom synes hafva haft
gemensam med Goethe’s denna benägenhet för det
sinnrika epigrammet, det i några få, träffande drag
sammanträngda allvaret eller skämtet. Det roade den gamle
siaren att \ sin poetiska trollspegel uppfatta nya hastiga
sken från de tusen olika facetterna af den menskliga
tillvarelsen* sanna och varaktiga kärna, under det att
han med aen förtärande lågan från skämtets och
satirens blåsröl? förbrände till aska dess ilärd, dess flarn,
dess falska anspråk.
Den ai*t af poesi, 8om utgör Franzéns egentliga
storhet, är den lyriska, öch det är åt den, som vi
hittills företrädesvis egnat vår uppmärksamhet. Emellertid
försökte sig hans lifliga snille derjemte både på den
episka och den dramatiska skaldekonstens områden. Att
i våra dagar vara episk skald innebär nödvändigheten
att misslyckas, såvida man fattar begreppet epos i dess
theoretiska och antika stränghet. Men inlägger man en
sådan betydelse i detta ord, så äger verlden ej heller
mer än en enda sann hjeltedikt, den homeriska: likväl,
om det före Agamemnon lefvat hjeltar, som, enligt
Horatii anmärkning, dött obesjungna derför att ingen
Homerus ännu fanns, så är dock säkert, att äfven efter
honom funnits hjeltar, hvilkas minnen sången kunnat
tillegna sig, ehuru den joniska skalden redan slumrade
under tusenårig mull. Erfarenheten framstår här, liksom
i många fall, såsom en vederläggning eller en jemkning
af theorien. Om den högre eller lägre grad af
fulländning, som kan tillerkännas den romantiska hjeltedikten
i jemförelse med den klassiska, vill jag vid detta till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
