Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya skolan nöjde sig snart icke längre med
den klassiska skolans antika ideal; liksom med en
instinktlik afund öfver de segrar, stfm de stora skalderna
vunnit under dess banér, med en oroande hemlig
känsla af sin egen oförmåga af sjelfständig produktion, sågo
de sig nu om efter ett annat ideal, som skulle uttränga
det förra. De trodde sig finna det hos de stora
skalder, som med mäktiga harposlag firat den nyare tidens
gryning ur medeltidens sagonatt: Dante, Ariosto, Täs9<o,
Camoens, Cervantes, Calderon, Shakspeare. De
skyndade att genom öfversättningar tillegna sin litteratur
dessa skalders hittills föga bekanta mästerverk. Var icke
en sådan nitälskan för det esthetiska vetandets
utvidgning berättigad och berömvärd? Utan tvifvel, — och
likväl medförde den genom det sätt, hvarpå den gick
till väga, högst beklagliga följder.
Det var för den nya skolan icke nog att genom
dessa öfversättningar vidga den litterär-historiska
vetenskapens synkrets, eller öka förrådet af esthetiska
njutningsmedel för de bildade, ej heller att genom dem
framställa nya mönster för versform och bildprydnader:
snart skulle man äfven förorda dessa dikters innehåll,
den verldsåsigt, den tro, den sedliga lifsluft, hvari de
röra sig, såsom den högsta sanning och skönhet, såsom
det oundgängliga vilkoret för all poesi så i lifvet som i
konsten. Man skulle väl hafva förmodat, att den
protestantiske Shakspeare med sitt sedliga djup skulle hafva
utgjort en tillräcklig motvigt mot de sydländska
diktar-nes skadliga inflytande i detta afseende. Men långt
ifrån detta, var det just den återstod af medeltid, som
ännu qvarlefver hos den store britten, det humoristiska
sjelfsvåld, som han ofta tillåter sig och som kan synas
ega ett flyktigt tycke med skolans egen ironi, det var
detta, som företrädesvis tillvann honom skolans
erkännande och aktning. Den sedliga grund, på hvilken alla
Malmström, VII. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
